Högsta domstolen har i målet ”Speditörpanten” (NJA 2022 s. 574) funnit att bestämmelserna i standardavtalet NSAB 2015 utgör handelsbruk i speditions- och logistikbranschen. Advokatfirman Lindahl har tidigare kommenterat de avtalsrättsliga aspekterna av avgörandet, vilket kan läsas om här.
I denna kommentar redogörs för de konsekvenser som avgörandet får ur ett konkursrättsligt perspektiv och vid utdelning i konkurs. Omständigheterna i målet var följande.
Ett logistikföretag hade under lång tid hanterat distribution av varor åt sportklädesföretag. Logistikföretagets tjänster innefattande hantering av transporter, tullfrågor, lagerhållning, orderhantering, emballering, leverans till kund och returhantering.
Sportklädesföretaget fick betalningssvårigheter under hösten 2019 och försattes i konkurs under inledningen av 2020. Vid konkursutbrottet hade logistikföretaget varor i lager tillhörande konkursbolaget till ett värde om cirka 7 mkr och en fordran mot konkursbolaget om ca 1,6 mkr för tjänster som utförts under ett drygt halvårs tid före konkursutbrottet. Konkursens avvecklingsarbete resulterade i att ca 6 mkr fanns tillgängliga för utdelning till konkursbolagets borgenärer. Logistikföretaget anmälde sin fordran i bevakningsförfarandet och gjorde gällande retentionsrätt för hela sin fordran enligt 4 § 3 förmånsrättslagen. Logistikföretaget och konkursboet var överens om att ca 400 tkr av fordran avsåg tjänster rörande varor som fanns i lagret vid konkursutbrottet och att detta belopp var förenat med retentionsrätt och därmed särskild förmånsrätt enligt 4 § 3 förmånsrättslagen. Parterna var däremot oense om den resterande delen av logistikföretagets fordran skulle vara förenad med förmånsrätt, eftersom fordran i denna del avsåg ersättning för tjänster hänförliga till varor som logistikföretaget inte längre hade kvar i lagret. Dessa varor hade före konkursutbrottet löpande vidareleverarats till slutkunder och fanns därmed inte i logistikföretagets besittning.
Sakfrågan i målet vid Högsta domstolen kom därför att handla om ifall logistikföretagets fordringar för utförda uppdrag hade särskild förmånsrätt enligt 4 § 3 förmånsrättslagen i alla de varor som en speditör har för en kund, så kallad kopplad säkerhetsrätt.
Som framgått ovan slog Högsta domstolen fast att standardavtalet NSAB 2015 i sin helhet utgör så kallat handelsbruk inom speditionsbranschen, och att NSAB 2015 därmed utgör avtalsinnehåll även om parterna inte tidigare tillämpat eller hänvisat till standardavtalet. Standardavtalet innehåller en bestämmelse enligt vilken logistikföretaget hade retentionsrätt i varulagret även för fordringar som inte var hänförliga till de lagervaror som fanns i logistikföretagets besittning vid konkursutbrottet, så kallad kopplad säkerhetsrätt. Logistikföretaget tillerkändes därför full utdelning på sin fordran i konkursen framför övriga borgenärer.
Utöver avgörandets prejudikatvärde inom avtalsrätten får avgörandet inverkan på förmånsrättsordningen i situationer då en speditör, lagerhållare eller ett företag som tillhandahåller liknande tjänster inom tredjepartslogistik i en vidare bemärkelse hanterar lagervaror åt ett företag som försätts i konkurs. Förmånsrättsordningen reglerar i vilken turordning borgenärer har rätt till utdelning i en konkurs, och om en borgenär har en säkerhet t.ex. i form av pant eller företagsinteckning ges dessa fordringar förtur till utdelning. Banker och andra kreditgivare med företagsinteckning som säkerhet bör beakta att lagervaror – vilket är lös egendom och som ingår i underlaget för företagsinteckningar – istället kan utgöra säkerhet för ett konkursbolags logistikpartner med bättre förmånsrätt. På motsvarande sätt kan ett logistikföretag genom avgörandet anses löpa lägre kreditrisk nu än vad som varit fallet tidigare. Det kan inte heller uteslutas att utbredda standardavtal i andra branscher utan särskild lagreglering också helt eller delvis kan betraktas som automatiskt tillämpliga, med motsvarande följdverkningar.
Konkursboet företräddes i målet av förordnad konkursförvaltare Axel Weibull med biträde av Victor Wodlén.
Lindahl är en av Sveriges ledande advokatbyråer inom obeståndsjuridik med lång och gedigen erfarenhet av konkurser. Vi agerar konkursförvaltare och förordnas i en rad olika domstolar. Våra jurister har hanterat några av de största konkurserna i svensk historia.
