Kammarrätten i Stockholm meddelade den 5 juni i år att de fastställer Finansinspektionens beslut om anmärkning och sanktionsavgift för Resurs Bank avseende bristande rutiner för kreditprövning.
Finansinspektionen beslutade under förra året att ge Resurs Bank en anmärkning förenad med sanktionsavgift till följd av att inspektionen ansett att banken inte i tillräcklig utsträckning beaktat konsumenternas ekonomiska förhållanden vid kreditprövningen. Konsumentkreditlagen (2010:1846) kräver att kreditprövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. Krediten får endast beviljas om konsumenten därvid bedöms ha ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. Som grund för beslutet ansåg Finansinspektionen att enbart inhämtandet av en kreditupplysning via UC tillsammans med bankens score-modell för bedömning av risken för kreditförlust inte var tillräckliga uppgifter att grunda kreditbesluten på. Inspektionen ansåg att faktumet att UC:s register inte är heltäckande - exempelvis saknas uppgifter om skatteskulder, skulder till CSN och vissa högkostnadskrediter i UC:s - tillsammans med att banken inte beaktade storleken på kredittagarnas bostadslån eller utgifter för barn, boende och andra krediter, innebar att banken inte lade tillräckliga uppgifter om konsumenternas ekonomiska förhållanden till grund för sina kreditbeslut. Banken överklagade beslutet och förvaltningsrätten upphävde beslutet med motiveringen att Finansinspektionen inte hade visat att de uppgifter som legat till grund för bankens kreditprövningar varit otillräckliga. Finansinspektionen överklagade i sin tur förvaltningsrättens dom. Kammarrätten bifaller nu överklagandet och fastställer Finansinspektionens beslut.
Till skillnad mot förvaltningsrätten anser kammarrätten att de uppgifter som banken har bortsett från i sin kreditprövning, däribland storleken på bostadslån, antalet barn i hushållet och vissa andra krediter, är sådana uppgifter som är så centrala för den enskilde konsumentens ekonomiska förhållanden att det inte kan anses att banken har grundat sina kreditbeslut på tillräckliga uppgifter om de enskilda konsumenternas ekonomiska förhållanden. Kammarrätten hänvisar i domen särskilt till konsumentkreditlagens syfte att skydda konsumenter mot överskuldsättning och ekonomiska svårigheter. Eftersom kammarrätten anser att banken inte har grundat kreditbesluten på tillräckliga uppgifter bedömer kammarrätten, till skillnad från förvaltningsrätten, att det inte finns skäl att ta ställning till betydelsen av bankens kreditförluster och antalet inkassoärenden.
