Den 10 juli 2024 fastställde Högsta domstolen att ett tidigare meddelat startbesked inte hindrar en byggnadsnämnd från att vägra slutbesked om det i efterhand visar sig att framkomligheten för räddningstjänstens fordon är otillräcklig. Advokaten Peter Wahlbäck och biträdande juristen Emma Gustavsson har kommenterat domen och dess betydelse för framtida byggprojekt.
Sammanfattning
Högsta domstolen har i mål T 2169-23, "Startbeskedet i Barkarby", tydliggjort att ett startbesked inte utgör en garanti för att ett slutbesked kommer att utfärdas, även om det inte finns några tydliga avvikelser från det ursprungliga underlaget.
Bakgrund
En byggherre erhöll bygglov och startbesked för flerbostadshus i Barkarby. Under byggnationsprocessens slutskede, efter att flera interimistiska slutbesked hade utfärdats, uppmärksammades en problematik kring räddningstjänstens framkomlighet. En av byggherrens planerade utrymningsvägar involverade användning av räddningstjänstens höjdfordon (stegbil) via innegården. Denna lösning förutsatte dock att räddningstjänstens insatstid skulle understiga 10 minuter. Vid en provkörning efter att byggnaderna var färdigställda visade det sig att fordonet hade svårt att nå uppställningsplatsen på innergården inom den föreskrivna tiden. Byggnadsnämnden bedömde därför att framkomligheten var otillräcklig och vägrade utfärda slutbesked på grund av brister i brandskyddet.
Beslutet överklagades av byggherren, som först fick rätt i både länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen. Däremot fastställde Mark- och miljööverdomstolen nämndens beslut att vägra slutbesked. Eftersom frågan ansågs viktig för rättstillämpningen tillät Mark- och miljööverdomstolen att domen fick överklagas till Högsta domstolen, vilket byggherren valde att göra.
Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen bedömde inledningsvis att ett startbesked inte innebär ett slutgiltigt ställningstagande till de tekniska egenskapskraven. Domstolen konstaterade att ett startbesked inte hindrar byggnadsnämnden från att senare vägra slutbesked, om det visar sig att de tekniska egenskapskraven inte kan uppfyllas när åtgärden är slutförd. Detta gäller även om det inte finns några tydliga avvikelser från det ursprungliga underlaget för startbeskedet. När det gällde frågan om det fanns skäl att vägra slutbesked, gjorde Högsta domstolen ingen annan bedömning än den som Mark- och miljööverdomstolen hade gjort.
Analys
Högsta domstolens avgörande visar att byggnadsnämndens bedömning av de tekniska egenskapskraven inför startbesked inte omfattas av negativ rättskraft. Detta innebär att nämnden kan göra en ny bedömning av om slutbesked ska meddelas utifrån den utredning som då finns tillgänglig mot de bedömningsgrunder som anges i 10 kap. 34 § PBL.
För att en sådan ny bedömning ska kunna motivera ett senare beslut att vägra slutbesked krävs det enligt vår tolkning att det även finns förutsättningar för nämnden att ingripa enligt 11 kap. PBL genom att förbjuda användningen av byggnaden av tvingande säkerhetsskäl. Sådana beslut undantas helt från principen om gynnande förvaltningsbesluts orubblighet. Att vägra slutbesked i en sådan situation framstår som en naturlig ordning, särskilt i jämförelse med alternativet att först meddela slutbesked och därefter fatta beslut om användningsförbud.
Även om domen kan påverka förutsebarheten i byggprocessen något, bedömer vi att dess praktiska betydelse troligen kommer att vara begränsad. För att undvika liknande situationer som den i det aktuella fallet är det centralt att tidigt i byggprocessen säkerställa att brandskyddsreglerna kan uppfyllas och att det finns goda marginaler för räddningstjänstens fordon att nå uppställningsplatsen.
