Den 24 oktober överlämnades ett delbetänkande avseende införlivandet av det nya konsumentkreditdirektivet i Sverige. Utredningen föreslår dels en helt ny konsumentkreditlag som därmed ersätter den nuvarande lagen från 2010, dels ett utvidgat tillämpningsområde av lagen om verksamhet med bostadskrediter.
Utvidgningen av lagen om verksamhet med bostadskrediter (”LVB”) består i att även verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter kommer att omfattas. Följaktligen föreslås ett upphävande av den befintliga lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter (”LVK”). Tillståndsplikt enligt LVB kommer inte att krävas för kredit- och betalningsinstitut. Dessutom undantas fakturakrediter under vissa förutsättningar. Förutsättningarna för att erhålla tillstånd enligt nya LVB för verksamhet med konsumentkrediter, som inte är bostadskrediter, kommer i huvudsak att motsvara vad som för närvarande gäller enligt LVK.
Det är något oklart hur utredningens förslag förhåller sig till regeringens tidigare förslag om att upphäva LVK och i stället kräva att näringsverksamhet med konsumentkrediter endast får bedrivas av institut med tillstånd enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse. Utredningen berör detta och konstaterar att även om upphävandet av LVK genomförs på det sätt som regeringen har föreslagit, omfattar inte detta sådana aktörer som visserligen lämnar kredit till konsumenter men inte som huvudsaklig verksamhet. I enlighet med det bakomliggande konsumentkreditdirektivet behöver, enligt utredningens uppfattning, även dessa aktörer tillstånd eftersom konsumentkreditdirektivet ställer krav på en näringsrättslig reglering av alla aktörer som lämnar kredit enligt konsumentkreditlagen (med några få undantag för betalningsanstånd och fakturakrediter). Detta innebär en tydlig utvidgning av det tillståndspliktiga området, eftersom aktörer som t.ex. har erbjudit avbetalning i samband med försäljning av deras varor och tjänster, d.v.s. som ett underordnat led i verksamheten, kan komma att behöva ansöka om tillstånd.
I och med att det tillståndspliktiga området utvidgas kommer flertalet företag att påverkas, särskilt sådana företag som har kunnat erbjuda krediter utanför det nuvarande tillståndspliktiga området. Dessa företag utgörs framför allt av varu- och tjänsteleverantörer inom handeln. Utredningen berör den eventuella påverkan på sådana företag i konsekvensanalysen men konstaterar att det är svårbedömt på grund av att det inte finns någon statistik. Anledningen därtill anses bland annat vara att många företag som erbjuder krediter som skulle omfattas av tillståndsplikten gör så genom samarbeten med finansiella företag och att det inte utifrån tillgänglig information går att bedöma huruvida sådana varu- och tjänsteleverantörer uppfyller kraven för att anses utgöra kreditförmedlare. För att göra den bedömningen skulle en granskning av varje relevant samarbetsavtal behöva göras.
Enligt uppgift från Svensk Handel och Svenskt Näringsliv utgör krediter som förmedlas av varu- och tjänsteleverantörer till ett finansiellt företag i närmare 90 procent av fallen fordonskrediter. Den nya konsumentkreditlagen föreslås inte vara tillämplig på hyres- eller leasingavtal om inte konsumenten enligt avtalet har en skyldighet eller en möjlighet att förvärva den hyrda eller leasade varan. Vissa förändringar föreslås i förhållande till marknadsföring, informationsgivning och kreditprövning.
Ändringarna i konsumentkreditlagen föreslås träda i kraft den 20 november 2026. Företag som redan har tillstånd enligt LVK föreslås inte behöva ansöka om tillstånd enligt nya LVB. Sådana aktörer som idag får bedriva kreditgivning eller kreditförmedling utan tillstånd föreslås kunna fortsätta bedriva sin verksamhet fram till den 20 november 2027 utan krav på tillstånd.
Delbetänkandet återfinns här.
