Ett av de viktigaste medlen för att säkerställa en sund och effektiv företagsdrift samt för att undvika onödiga tvister i ett privat aktiebolag är aktieägaravtalet, vilket även ibland benämns som kompanjonsavtal eller konsortialavtal. Aktieägaravtalet är av särskilt stor betydelse i bolag med en begränsad ägarkrets, eftersom det i sådana situationer är viktigt att reglera aktieägarnas agerande gentemot varandra och bolaget. I denna artikel kommer vi beskriva aktieägaravtalets funktion och belysa varför aktieägare i just privata aktiebolag med en begränsad ägarkrets kan dra stor nytta av att reglera sina mellanhavanden genom ett sådant avtal.
Allmänt om aktieägaravtal
Ett aktieägaravtal ingås mellan minst två men oftast samtliga (om det finns fler än två delägare) aktieägare i ett bolag. Avtalet reglerar aktieägarnas rättigheter och skyldigheter gentemot varandra och bolaget. Avtalet kan även reglera grunderna för hur bolaget ska organiseras, förvaltas och drivas.
Aktiebolagslagen utgör den huvudsakliga regleringen kring aktiebolag och aktieägande, och det finns inget lagstadgat krav som innebär att aktieägare måste ingå ett aktieägaravtal. Aktiebolagslagen är väldigt generellt utformad med tanke på att den ska utgöra det grundläggande regelverket för samtliga svenska aktiebolag, oavsett verksamhet, ägandeförhållanden och så vidare. Eftersom lagen är så generellt hållen finns det i många fall behov av ytterligare regleringar, vilket inte minst blir tydligt i privata aktiebolag med ett fåtal ägare. Den huvudsakliga anledningen att ingå aktieägaravtal är således att det i princip alltid är fördelaktigt för ägarna i bolag med begränsad ägarkrets att reglera sina inbördes förhållanden på ett sätt som är anpassat efter respektive bolag och dess ägandeförhållanden.
Aktieägaravtalets grundläggande syften kan sägas vara att dels kontrollera ägarkretsen och ägarnas respektive förehavanden, dels att avtala om avvikelser i förhållande till aktiebolagslagen.
En viktig princip att ha i åtanke vid den fortsatta läsningen är den så kallade ”aktiebolagsrättsliga separationsprincipen”, vilken i detta sammanhang innebär att aktieägaravtalet endast får verkan mellan parterna i aktieägaravtalet. Åtgärder som är tillåtna enligt exempelvis aktiebolagslagen men otillåtna enligt ett aktieägaravtal innebär alltså inte att åtgärderna i sig blir ogiltiga ur ett aktiebolagsrättsligt perspektiv om de vidtas, utan endast att brott mot aktieägaravtalet begåtts.
Fördelar med aktieägaravtal
Inledning
Nedan kommer vi beskriva några av de – enligt oss – viktigaste anledningarna till att ingå aktieägaravtal. Generellt bör dock nämnas att det givetvis inte är själva ingåendet av avtalet i sig som är det väsentliga, utan vikten ligger i att avtalets innehåll är genomtänkt, tydligt och välformulerat. Det är därför viktigt att aktieägarna inför upprättande och ingående av ett aktieägaravtal diskuterar vad det är man vill uppnå med avtalet. För att sådana diskussioner ska bli meningsfulla är det fördelaktigt att redan i ett inledande skede involvera en aktör med passande kompetens och gedigen erfarenhet av att upprätta och förhandla aktieägaravtal.
-
Att säkerställa aktieägarnas aktivitet och engagemang i bolaget
I helt eller delvis ägarledda bolag är det viktigt att aktieägarnas respektive arbetsinsats och engagemang regleras. Detta kan uppnås genom att införa olika överenskommelser i aktieägaravtalet. På så sätt kan aktieägarna säkerställa bolagets dagliga drift och se till att varje aktieägare bidrar aktivt till bolagets verksamhet. Aktieägarna kan exempelvis införa krav på arbetsinsats, anställning och ansvar i övrigt vad gäller bolagets drift. På så vis kan passivitet bland aktieägare motverkas utan att det behöver föranleda obekväma diskussioner och känslor av orättvisa.
Varje aktieägares privata förutsättningar kan förändras med tiden, vilket i sin tur kan påverka driften av bolaget. En operativ aktieägare kan exempelvis bli långvarigt sjuk eller skadad, vilket kan leda till att denne under en längre period inte kan eller vill arbeta i bolaget i oförändrad utsträckning. Det är därför fördelaktigt att på förhand komma överens om hur en sådan situation ska skötas. Genom ett aktieägaravtal kan man reglera hur olika former av arbetsoförmögenhet från aktieägarnas sida ska hanteras. En aktieägare kan exempelvis tvingas sälja sina aktier i bolaget om denne inte längre kan eller vill arbeta i bolaget och denna oförmåga eller ovilja är bestående.
Vidare kan bolagets verksamhet behöva säkerställas finansiellt. Aktieägarna kan ha olika möjligheter och inställning till att bidra rent ekonomiskt till bolaget om sådant behov skulle uppstå. Det är därför viktigt att på förhand reglera vilka krav som ska ställas på aktieägarna för det fall att bolaget behöver ta in finansiering. Ett vanligt villkor i aktieägaravtal är därför att aktieägare inte är tvungna att bidra ekonomiskt, men att en aktieägare som väljer att inte bidra får acceptera att aktieägare som faktiskt bidrar får en större ägarandel genom exempelvis nyemission av aktier.
-
Att kontrollera ägarkretsen
Enligt aktiebolagslagen är huvudregeln att aktier är fritt överlåtbara, vilket innebär att det står varje aktieägare fritt att överlåta sina aktier till vem som helst. Detta är ingen önskvärd situation i bolag med en begränsad ägarkrets där det är viktigt att aktieägarna kommer överens och har rätt förutsättningar för att kunna fatta gemensamma beslut kring verksamheten. Kontroll över och begränsningar kring överlåtelser av aktier är därför viktiga aspekter i ett aktieägaravtal. Aktieägarna kan i aktieägaravtalet komma överens om under vilka förutsättningar en utomstående tredje part ska ha rätt att förvärva aktier i bolaget och därmed bli aktieägare.
I aktieägaravtalet kan även regleras olika typer av inlösenrätter, optionsrätter och andra bestämmelser avseende när ägare kan påtvingas att förvärva eller sälja aktier. Ett par centrala anledningar till sådana bestämmelser är att dels kontrollera ägarkretsen (och på så vis se till att bolagets aktier inte sprids på ett oönskat sätt), dels motverka icke-ändamålsenliga beteenden från aktieägarna.
Vidare kan en aktieägares aktier hamna i utomståendes händer om aktieägaren i fråga skiljer sig och hälften av aktieägarens aktier tilldelas dennes före detta partner genom bodelningen. En annan viktig funktion med aktieägaravtalet är därför att ålägga samtliga aktieägare att se till att deras aktier utgör enskild egendom. Aktieägare som bryter mot ett sådant åtagande genom att inte ingå äktenskapsförord gör sig skyldig till avtalsbrott gentemot övriga aktieägare.
Om en aktieägare missköter sig eller begår avtalsbrott kan det uppstå ett intresse hos övriga aktieägare att utesluta den avtalsbrytande aktieägaren för att undvika ytterligare skada för bolaget och övriga ägare. Genom att förutbestämma villkoren för inlösen av aktier i ett aktieägaravtal kan ägarna reglera under vilka omständigheter en avtalsbrytande aktieägare kan tvingas att sälja sina aktier till övriga ägare. Dessutom kan aktieägarna redan på förhand reglera hur värderingen och prissättningen ska gå till vid olika inlösensituationer, vilket underlättar hanteringen av inlösensituationer och minskar risken för oenigheter kring köpeskillingen.
Som tidigare nämnts är det i bolag med begränsad ägarkrets viktigt att dynamiken mellan ägarna fungerar. Om en majoritetsaktieägare väljer att sälja sina aktier till en utomstående kan den nya konstellationen av aktieägare rubba den etablerade balansen i ägarkretsen. Minoritetsaktieägarna vill av den anledningen inte alltid stanna kvar i bolaget, varför minoriteten kan ha ett intresse av att kunna kräva att även deras aktier säljs till sagda utomstående part. Denna fråga är möjlig att reglera i ett aktieägaravtal. En sådan klausul kallas för ”tag along” och innebär i princip att en minoritetsägare har samma rätt som majoritetsägaren att sälja aktier till en viss köpare.
På samma sätt som minoritetsaktieägare kan ha ett intresse av att få ”följa med” på en försäljning kan majoritetsaktieägare ha ett intresse av att påtvinga en försäljning av samtliga aktier i bolaget under vissa förutsättningar. Även detta är möjligt att reglera i ett aktieägaravtal. En sådan klausul kallas för ”drag along” och innebär att säljande majoritetsaktieägare kan förpliktiga minoritetsaktieägarna att också sälja sina aktier till samma utomstående part. En sådan klausul gör det oftast enklare för majoritetsaktieägaren att kunna överlåta sina aktier, då köpare ofta är mer benägna att investera om de får kontroll över hela bolaget.
Ofta kan det vara av intresse för aktieägare i ett bolag att reglera olika sorters köp- och säljoptioner i aktieägaravtalet. Så kan exempelvis vara fallet då en investerare väljer att förvärva delar av aktierna i ett bolag och någon av eller samtliga övriga aktieägare vill ha möjlighet att kräva att ytterligare aktier ska förvärvas av investeraren. Sådana optioner kan vara ensidiga eller ömsesidiga och de kan vara förenade med olika sorters krav och villkor, såsom tidsbegränsningar, att vissa resultatmål behöver uppfyllas av bolaget för att optionerna ska kunna triggas och så vidare.
Det bör även nämnas att det till viss del är möjligt att begränsa rätten att fritt överlåta aktier genom att använda sig av de förbehåll som enligt aktiebolagslagen är möjliga att föra in i bolagsordningen. De vanligaste förbehållen är förköps- respektive hembudsförbehåll, vilka innebär att vid en försäljning av aktier till tredje part måste aktierna först erbjudas till övriga aktieägare (förköpsförbehåll) samt att en utomstående förvärvare av en aktie har en skyldighet att erbjuda aktien till befintlig aktieägare eller annan (hembudsförbehåll). Utformningen av dessa förbehåll begränsas dock av vad en bolagsordning får innehålla enligt aktiebolagslagen och dessa regleringar är därför relativt odynamiska och fyrkantiga i jämförelse med vad som kan och får regleras genom ett aktieägaravtal. Det är dock i många fall viktigt att någon av eller båda dessa bestämmelser finns med även i bolagsordningen eftersom bolagsordningen, till skillnad från aktieägaravtalet, får verkan gentemot tredje man. Reglerna i bolagsordningen och bestämmelserna i aktieägaravtalet kompletterar då varandra.
Vi har skrivit mer om vad man bör tänka på vid ägarförändringar i privata bolag i denna artikel.
-
Att undvika dödlägen
Det finns särskilda utmaningar i de fall ett aktiebolag ägs till lika delar av två aktieägare eller om fördelningen av antalet aktier och röster i annat fall möjliggör ett så kallat ”dödläge”, innebärandes att det föreligger en reell risk att röstetalen på bolagsstämma blir 50/50.
För det fall att aktieägarna inte kommer överens, vilket kan få till följd att beslut inte kan fattas på exempelvis bolagsstämmor, kan bolagets verksamhet riskera att stanna av. Det sagda benämns ofta som en ”dead lock”-situation. När ”dead lock”-situationer uppstår är aktieägarna betjänta av att på förhand ha kommit överens om hur det uppkomna dödläget ska lösas. Aktieägaravtalet innehåller därför ofta specifika procedurer för beslutsfattande, krav på medling vid konflikter, budgivningsförfaranden och annat för att undvika att bolaget fastnar i återvändsgränder. I bolag med ett ägande som möjliggör dödlägen är det av högsta vikt att reglera den här sortens frågor i ett aktieägaravtal – att inte göra så kan leda till stora konsekvenser för både bolaget och aktieägarna.
-
Att skapa ett skydd för minoritetsaktieägare
Om ägarkretsen är uppdelad i majoritetsaktieägare och minoritetsaktieägare finns det vissa viktiga faktorer att ta hänsyn till, vilka bör regleras i ett aktieägaravtal.
För minoritetsaktieägare är det många gånger nödvändigt att säkerställa att man inte överröstas i avgörande beslut. Utgångspunkten i aktiebolagslagen är nämligen att beslut fattas med enkel majoritet, vilket innebär att ett förslag som får fler än hälften av rösterna vinner. En majoritetsägare kan med andra ord egenhändigt rösta igenom merparten av alla beslut avseende bolaget och dess verksamhet. Kravet på enkel majoritet kan dock avtalas bort och majoritetskravet kan i stället skräddarsys genom införande av särskilda regler om beslutsfattande.
Aktieägaravtalet kan även innehålla bestämmelser som kräver enighet mellan samtliga aktieägare alternativt ett bestämt antal aktieägare vid vissa typer av beslut. Denna skyddsmekanism kan många gånger vara grundläggande för att minoritetsaktieägare ska ha möjlighet att skydda sina investeringar och intressen.
Även beslut om utseende av styrelseledamöter fattas som huvudregel med enkel majoritet. Utöver bestämmelser kring majoritetskrav vid beslut kan minoritetsintressen skyddas genom bestämmelser om rätt till styrelserepresentation och informationsdelning. På så vis säkerställer minoriteten att de har en röst och erforderlig insyn i bolagets verksamhet. Sådan transparens kan vara avgörande, särskilt när det finns risk för att majoritetsaktieägare vidtar åtgärder som kan påverka minoritetsintressen negativt.
-
Att hantera konflikter
Konflikter är tyvärr oundvikliga i affärsvärlden och tvister kan vara både tidskrävande och kostsamma. Ett aktieägaravtal är ett billigt sätt att minimera risken för tvister eftersom avtalet ger en ram för hur vissa beslut ska fattas. Avtalet innefattar oftast också regler för hur eventuella oenigheter och dispyter ska hanteras. Det kan handla om villkor som innebär att oeniga aktieägare måste ta in en medlare innan man går till domstol, att tvister inte ska lösas i domstol utan genom skiljeförfarande samt var en tvist rent geografiskt ska hanteras.
-
Att reglera konkurrens- och värvningsförbud samt sekretess
Ett vanligt inslag i aktieägaravtal är konkurrens- och värvningsförbud, vilka bland annat förhindrar aktieägare från att bedriva konkurrerande verksamheter och rekrytera personal och/eller samarbetspartners från bolaget. Dessa förbud syftar till att upprätthålla integriteten i bolagets verksamhet och spelar en central roll i att skydda bolagets och övriga aktieägares intressen. Förbuden kan innebära att potentiella intressekonflikter undviks och kan säkerställa att bolaget inte drabbas av negativa konsekvenser på grund av oönskad konkurrens eller personalrörlighet.
Det är möjligt att i aktieägaravtalet föreskriva att konkurrens- och värvningsförbud ska gälla även efter att aktieägaravtalet har upphört att gälla. Det ska även nämnas att ägarna med anledning av arbetsrättsliga skyddsregleringar har mer långtgående möjligheter att reglera konkurrensfrågor i ett aktieägaravtal jämfört med i ett anställningsavtal, varför det blir fördelaktigt att reglera sådana begränsningar direkt i aktieägaravtalet.
En annan fråga som får bäring på skyddet av bolagets intressen och integritet handlar om hanteringen av konfidentiell information. Genom att i aktieägaravtalet avtala om sekretess kring exempelvis bolagets angelägenheter samt aktieägaravtalets innehåll åtar sig aktieägarna att skydda affärsstrategier, produktinnovationer och annan känslig affärsinformation från att hamna i orätta händer. Hanteringen av konfidentiell information tjänar inte bara till att skydda bolagets förtroende utan möjliggör också att bolaget kan bibehålla en stark förhandlingsposition och förbli konkurrenskraftigt på marknaden.
-
Sanktioner vid brott mot aktieägaravtal
Vid brott mot ett aktieägaravtal är det generellt sett sedvanliga skadeståndsregler som blir gällande, innebärande att avtalsbrytande part blir ersättningsskyldig gentemot skadelidande part(er) upp till ett belopp motsvarande den skada den eller dessa lidit.
Eftersom det i många fall är svårt att visa exakt vilken skada man lidit av någon annans avtalsbrott är det vanligt att i aktieägaravtal ta in hjälpregleringar kopplade till vissa typer av avtalsbrott. Ovan har vi beskrivit möjligheten att påtvinga inlösen av avtalsbrytande parts aktier. Sådan inlösen kombineras dessutom ofta med rabatt på köpeskillingen för aktuella aktier, vilket utgör en sanktion i sig. I övrigt är det vanligt med olika typer av vitesbestämmelser kopplade till särskilda avtalsbrott. Det absolut vanligaste är exempelvis att koppla vitesbestämmelser till konkurrens-, värvnings- och sekretessklausulerna, eftersom det ofta är svårt att visa vilken skada man lidit som avtalspart till någon som brutit mot någon av dessa bestämmelser. Då kan en vitesklausul exempelvis formuleras som att brott mot dessa åtaganden ska föranleda en skyldighet att erlägga ett förutbestämt vite (det vill säga ett på förhand bestämt skadestånd) till övriga parter och att sådana avtalsbrott som är av fortlöpande karaktär ska innebära att ett nytt vite ska erläggas för varje påbörjad månad som avtalsbrottet består.
Avslutande reflektioner
Som framgår av denna artikel finns det en uppsjö av skäl till att aktieägare i privata bolag med en begränsad ägarkrets bör upprätta aktieägaravtal. Det är fördelaktigt utifrån både kostnad-och effektivitetsperspektiv, och dessutom skyddar ett aktieägaravtal såväl bolaget i sig som dess aktieägare i olika hänseenden.
Det ska avslutningsvis nämnas att det ovanstående endast är en övergripande sammanfattning av vissa frågor kring aktieägaravtal. Denna artikel utgör alltså inte juridisk rådgivning i ett enskilt fall.
