Inledning
Plastföroreningar är en av dagens största miljöutmaningar. Företagen försöker orientera sig i den komplexa problematiken med plastavfall globalt, medan de rättsliga ramarna och politiken fortsätter att utvecklas. Den här artikeln handlar om Sveriges rättsliga ramar och strategier för att ta itu med plastföroreningarna.
Under senare år har den svenska lagstiftningen mot plastavfall utökats. Det beror på att Sverige måste genomföra EU-direktiv och uppnå sina nationella miljömål.
DIREKTIVET OM ENGÅNGSPLAST
Den 5 juni 2019 antog EU direktivet om engångsplast (¹), som omfattar flera åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att ta itu med vissa plastprodukters negativa miljöpåverkan. Vissa plastprodukter för engångsbruk förbjuds, medan användningen av andra ska begränsas genom minskad konsumtion. Andra åtgärder och förändringar omfattar:
- produktmärkning,
- informationsåtgärder,
- nationella minskningsmål,
- ökade insamlingsmål, och
- utökat producentansvar.
De plastprodukter som omfattas av direktivet om engångsplast är sådana som oftast förekommer som skräp på land och till havs. Direktivet bygger på det cirkulära perspektivet att plast är en värdefull råvara och resurs. Direktivets huvudmål är att minska mängden skräp.
Till följd av direktivet om engångsplast måste EU:s medlemsstater införa en rad krav och åtgärder för att förhindra och minska plastens negativa miljöpåverkan.
Den 3 november 2021 beslutade den svenska regeringen att införa flera nya bestämmelser för att införliva direktivet om engångsplast i svensk lagstiftning. Sverige har valt att vidta vissa ytterligare åtgärder och Sveriges lagstiftning går delvis längre än direktivet. De första nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 2022.
BEKÄMPNING AV NEDSKRÄPNING
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att ta fram en nationell avfallsplan för Sverige.
”Nedskräpning” ingår i den nya avfallsplanen som ett av de områden där det finns ett stort behov av åtgärder. Naturvårdsverket har identifierat flera viktiga delar i Sveriges arbete mot nedskräpning, bland annat att:
- skapa en ändamålsenlig organisation, bl.a. med tydligt utpekat ansvar för att driva arbetet och för att möjliggöra samarbete över förvaltningsgränser,
- kartlägga och mäta nedskräpningen, bl.a. som underlag för att följa utvecklingen, utforma åtgärder och utvärdera
- de insatser som görs,
- sätta upp mål och åtgärder för minskad nedskräpning, bl.a. förebyggande åtgärder som att engagera barn och ungdomar i förskolor och skolor, anordna skräpplockardagar och samverka med lokala näringsidkare,
- informera om arbetet och utbyta erfarenheter, samt fastställa en budget för det strategiska arbetet.
Även om det är förbjudet att skräpa ned i Sverige hamnar ändå mycket av skräpet på gator och torg, i naturen och längs kusterna. Eftersom kommunerna har ansvaret för att städa gator och offentliga platser är det ofta kommunerna som måste ta itu med nedskräpningen.
Som ett led i bekämpningen av nedskräpning har Sverige infört påföljder som innebär att den som skräpar ned kan få böter eller fängelse, beroende på hur allvarlig och omfattande nedskräpningen är. Vid mindre allvarliga fall kan polisen skriva ut en bot på 800 kronor. Från 1 januari 2022 gäller även boten för den som slänger småskräp på marken, som till exempel cigarettfimpar, tuggummin eller godispapper.
Producentansvar
Som ett led i insatserna för att bekämpa plastskräp har producentansvar införts för ballonger, våtservetter, fiskeredskap och vissa tobaksvaror och filter. Även det befintliga producentansvaret för förpackningar har förändrats. I Sverige finns det också ett utökat producentansvar, vilket innebär att producenterna bör bära kostnaderna för kunskapshöjande åtgärder, insamling i offentliga system och uppstädning av sina produkter.
Påföljder
Om ett företag med producentansvar inte följer lagstiftningen kan det få betala en miljösanktionsavgift. Om de nya bestämmelserna om engångsprodukter överträds påför Naturvårdsverket, som tillsynsmyndighet, miljösanktionsavgifter. De överträdelser som ger upphov till miljösanktionsavgiften enligt bestämmelserna om engångsprodukter anges i förordningen om miljösanktionsavgifter (²).
I vissa fall får en näringsidkare sälja ut sitt lager av varor som nu är förbjudna, eller omärkta produkter som omfattas av märkningskrav. Huruvida varorna kan säljas beror på om de släpptes ut på marknaden före den 1 januari 2022.
NEDSKRÄPNINGSAVGIFTER
Från den 1 januari 2023 gäller förordningen om nedskräpningsavgifter (³). Syftet med denna förordning är att minska nedskräpningens negativa miljöpåverkan. Detta ska uppnås genom att producenterna tar det ekonomiska ansvaret för hantering av avfall och för spridning av information om nedskräpning. Därför omfattas följande engångsprodukter av nedskräpningsavgifter som producenten ska betala:
- Engångsplastlock till muggar.
- Flexibla omslag.
- Matlådor som är engångsplastprodukter.
- Muggar som är engångsplastprodukter.
- Plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter.
- Andra dryckesbehållare än plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter.
- Tobaksvaror med filter.
- Tunna plastbärkassar.
- Våtservetter.
Nedskräpningsavgifterna har två delar: en rörlig produktavgift och en fast årsavgift. De flesta av avgifterna ska fördelas mellan kommunerna som ersättning för att de städar upp engångsprodukter i miljön.
Nedskräpningsavgifterna ska betalas varje år till Naturvårdsverket. Årsavgiften ska betalas från 2023 och produktavgiften från 2024.
Kommentar
Beräkningar visar att 80–85 % av det marina skräpet i EU består av plast. Av detta utgörs 50 % av plastprodukter för engångsbruk. Det återstår att se vilka effekter den nya lagstiftningen kommer att ha i praktiken och huruvida mängden plastavfall i naturen kommer att minska.
Slutnoter
(¹) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/904 av den 5 juni 2019 om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön.
