Sedan 2022 har EU arbetat med att ta fram en förordning med hållbarhetskrav på utformning av produkter. Syftet med den kommande förordningen är att ersätta ekodesigndirektivet från 2009 och utvidga tillämpningsområdet så att det fastställs krav på miljömässig hållbarhet för nästan alla typer av produkter som släpps ut på EU-marknaden. Nyligen togs ett viktigt steg i lagstiftningsarbetet, genom att Ministerrådet antog en allmän riktlinje om sin ståndpunkt beträffande EU kommissionens förslag. Under sommaren förväntas Europaparlamentet anta sin ståndpunkt. Förordningen kommer med största sannolikhet att antas av rådet och parlamentet under år 2024. Även om det inte går att veta hur den slutliga lydelsen exakt kommer att vara, finns det många berörda aktörer som kan förbereda sig redan nu. I denna artikel uppdaterar Lindahls experter läget i lagstiftningsarbetet och lämnar några konkreta tips på hur företagen kan förbereda sig
Syftet med den kommande förordningen om ekodesign för hållbara produkter (2022/0095/COD) är att genom minimikrav på produkters design (ekodesignkrav) minska deras negativa påverkan på miljön. Detta kommer att innebära att producenter och även andra aktörer inom handelskedjan måste säkerställa att en produkt uppfyller ekodesignkraven innan den får släppas ut på EU-marknaden. Regleringen kommer ersätta 2009 års ekodesigndirektiv som endast gällt för vissa energirelaterade produkter. Den nya förordningen kommer gälla för fler produktkategorier, vara tillämplig på hela produktens livscykel och innefatta ytterligare ekodesignkrav. För att kunna kontrollera att produkter som förs in på EU-marknaden uppfyller kraven kommer det att ställas krav på digitala produktpass.
Eftersom det är en ramlagstiftning kommer förordningen att kompletteras genom delegerade akter för respektive produktkategori. De produktkategorier, utöver energirelaterade produkter, som vi bedömer kommer vara i särskilt fokus under den närmsta tiden efter att förordningen antagits är:
- Järn
- Stål
- Aliminium
- Textilier (primärt kläder och skor)
- Möbler
- Däck
- Rengöringsmedel, färger, smörjmedel och kemikalier
Lindahl har följt lagstiftningsarbetet och har tidigare publicerat två artiklar om förordningen, som finns att läsa här och här. Sedan den andra artikeln skrevs, har flera åtgärder vidtagits inom ramen för lagstiftningsarbetet, nedan sammanfattar vi de senaste synpunkterna på förslaget samt rådets allmänna ståndpunkt.
Synpunkter på kommissionens förslag
Synpunkter på kommissionens förslag har inkommit från olika håll, bl.a. genom yttranden från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, (”ITRE”), och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, (”IMCO”). Båda utskotten inhämtade synpunkter från aktörer och organisationer som berörs av, eller har anknytning till, reglerna om ekodesign.
Vidare har diskussioner förts i rådet beträffande förslagets innehåll, vilket resulterade i att rådet den 22 maj 2023 antog en allmän riktlinje som ger en fingervisning om rådets ståndpunkt inför den fortsatta processen.
ITRE:s yttrande
I sitt yttrande inleder ITRE med att konstatera att ekodesigndirektivet har bidragit till att uppnå miljö- och energieffektivitetsmål för energirelaterade produkter genom införandet av ekodesignkrav som både är mätbara och verifierbara, samt baserade på tydliga och transparanta metoder. Beaktat den positiva effekt som direktivet medfört ställer sig ITRE i allmänhet positivt till den föreslagna förordningen och anser att den utgör ett instrument som kan bidra till att minska användandet av naturresurser vid tillverkning av produkter, öka produkternas livslängd och förbättra möjligheterna att reparera produkter.
ITRE anser att det är nödvändigt att ekodesignkrav, som uppställs med stöd av den föreslagna förordningen, ska vara mätbara och utformade på ett effektivt sätt. För att uppnå det anser utskottet att utformningen av kraven behöver understödjas med mer erfarenhet. Dessutom föreslås att övergripande kriterier införs för produkters hållbarhet i syfte att minska den negativa påverkan på miljön och social hållbarhet. Beaktat implementeringstiden anser utskottet att förordningen behöver utformas så att risker för snedvridningar på marknaden minskar. Det bör enligt ITRE ske genom att aktörerna tilldelas tillräckligt med tid för att kunna ställa om och anpassa sig till de nya kraven, eftersom dessa även behöver genomsyra aktörernas leveranskedjor. Ytterligare en aspekt som ITRE bedömer vara av relevans är att ansvaret för framtagande och tillhandahållande av information om produkterna för att underlätta konsumenternas val av produkt bör fördelas över hela leveranskedjan.
IMCO:s yttrande
IMCO ställer sig på ett övergripande plan positivt till förslaget och anser att det utgör ett bra instrument för att bidra till att uppnå de klimat- och miljömål som antagits av EU. Däremot anser utskottet att marknaden, som den ser ut idag, tenderar att gynna ekonomiska aktörer som producerar produkter som försvagar miljömässiga och sociala rättigheter. I syfte att konkurrensen ska bil rättvis anser utskottet att reglerna i stället borde belöna de som producerar produkter som är i linje med miljömässiga och sociala rättigheter samtidigt som ekodesignkraven exkluderar de minst presternade produkter från marknaden. Vår bedömning är att detta är något som redan har beaktats, dels då ekodesignkraven hindrar inträdet på marknaden för produkter som inte uppfyller ekodesignkraven, dels då kommissionen i sitt förslag och rådet i sin allmänna riktlinje inkluderat en möjlighet för medlemsländerna att skapa incitament för produkter som omfattas av de två högsta prestandaklasserna beträffande ekodesignkraven. IMCO föreslår också att medlemsländerna, i linje med subsidiaritetsprincipen, ska tillåtas att anta striktare ekodesignkrav än vad som anges i förordningen.
I sitt yttrande lägger IMCO även vikt vid möjligheterna att reparera produkter och anser att det bör vara en fråga av särskild betydelse vid utformningen av ekodesignkraven. IMCO föreslår därför att det ska införas ett förbud mot produktdesigner som förhindrar reparation. Därutöver föreslås även att de rättsliga garantierna som kommer till uttryck i den konsumenträttsliga regleringen, såsom reklamationsrätten och bevisbördans placering vid reklamation, ska anpassas i syfte att återspegla produkternas livslängd enligt den föreslagna förordningen. Det innebär att de rättsliga garantierna ska gälla under samma period som den av ekodesignkraven stadgade livslängden för produkten.
Ministerrådets allmänna riktlinje
Den senaste, och kanske den viktigaste, åtgärden som vidtagits inom ramen för lagstiftningsarbetet sedan vår artikel i november är att rådet den 22 maj 2023 angav sin ståndpunkt genom en allmän riktlinje. Den allmänna riktlinjen är inte rådets slutliga ståndpunkt utan avser att ge parlamentet en fingervisning om rådets inställning till förslaget och syftar till att påskynda lagstiftningsarbetet, samt att underlätta de kommande förhandlingarna med parlamentet. När parlamentet lämnat sitt yttrande kan rådet välja att anta parlamentets ståndpunkt eller föreslå ändringar genom att anta sin slutliga ståndpunkt beträffande förslaget.
De ändringar som rådet genomfört beträffande förslaget avser bl.a. förtydliganden av vissa kriterier och aspekter som bör bedömas innan ekodesignkrav utformas, samt att experter och parter som berörs av förordningen bör involveras vid utformningen av kraven. Vidare undantar rådet i det justerade förslaget fordon som redan omfattas av befintlig EU-rättslig reglering från förordningens tillämpningsområde. Rådet anser även att övergångsperioden ska vara minst 18 månader från tiden då en delegerad akt träder i kraft i syfte att aktörerna ska kunna anpassa sig till kraven. Vidare föreslås att medlemsländerna bör tilldelas tillräckligt med tid, som lägst två år efter att förordningen trätt i kraft, för att kunna anpassa och vidta nationella åtgärder såsom införandet av sanktioner. Rådet föreslår dessutom att förbudet mot att förstöra osålda produkter, vid antagandet av förordningen, ska användas för textilbranschen och tillämpas för osålda textilier och kläder. Förbudet införs med anledning av de miljöproblem som förstörelse av textilier innebär, primärt med anledning av den ökade internetförsäljningen. Ett fyraårigt undantag från förbudet föreslås för medelstora företag samt ett generellt undantag för små och mikroföretag.
Förbudet mot att förstöra osålda produkter har varit omdiskuterat, inte minst beträffande textilier. Textilindustrin har en stor negativ påverkan på miljön, vilket medfört att många medlemsländer har betraktat förbudet som en viktig del i omställningen till en cirkulär ekonomi. Innan ståndpunkten antogs och när förhandlingarna pågick i rådet tog Sverige, i egenskap av rådets ordförande, bort förbudet från fördragstexten. Det resulterade i att flera medlemsländer gick samman och hotade att blockera förslaget om förbudet inte togs med. Därför återinfördes förbudet, vilket visar på medlemsländernas intresse av att ställa om till en hållbar inre produktmarknad.
Vad händer härnäst?
Nästa steg är att parlamentet antar sin ståndpunkt. Vägledande datum för plenumsammanträde i parlamentet är den 10 juli 2023. Efter sammanträdet förväntas parlamentet anta sin ståndpunkt och därefter kan förhandlingarna om förslaget mellan rådet och parlamentet påbörjas. Det dröjer därmed ytterligare innan vi med säkerhet vet om förslaget till ekodesignförordning antas och vilken utformning det i så fall slutligen får. Förslaget till ekodesignförordning förväntas antas först under 2024, men det är redan nu hög tid för aktörerna som berörs att börja förbereda sig inför kommande ekodesignkrav.
Hur ska företagen förbereda sig?
Flertalet aktörer kommer att påverkas av ekodesignförordningen och det är hög tid att redan nu förbereda sig inför de nya kraven. Under lagstiftningsarbetet har vi inte kunnat se att de olika EU-rättsliga organen har fått gehör för att begränsa förslagets verkningar för de aktörer som kommer att påverkas. Om parlamentet väljer att införa vissa lättnader kommer dessa sannolikt vara marginella. Omställningen för de aktörer som berörs förväntas därför bli betydande. För aktörer som har en verksamhet som berör de hittills utpekade produktgrupperna finns det därför stora fördelar med att redan nu förbereda sig inför de kommande ekodesignkraven.
De nya ekodesignkraven ställer bl.a. krav på produkternas prestanda, energieffektivitet samt möjligheten att reparera, uppgradera och återvinna produkten. Beaktat kraven är det fördelaktigt att i ett så tidigt skede som möjligt anpassa och förbättra produkterna utifrån nyss nämnda aspekter.
Det kommer dessutom införas produktpass som ska innehålla information om produkten. Arbetet med insamlande av information om produkterna från underleverantörer kan därför påbörjas redan nu. Vidare förväntas det införas ett förbud mot förstörelse av osålda konsumentprodukter. För företag som använder processer där osålda konsumentprodukter förstörs är det hög tid att påbörja efterforskning och implementering av nya arbetsprocesser. Detta gäller särskilt inom textilindustrin där ett sådant förbud av allt att döma lär träda i kraft kort efter att förslaget antagits.
De företag som påbörjar omställningen i tid och står redo när ekodesignförordningen antas kommer åtnjuta stora fördelar på marknaden gentemot övriga aktörer och således ha möjlighet att utöka sina marknadsandelar. Vår rekomendation är därför att redan nu genomföra förberedande åtgärder genom att primärt kartlägga produkternas egenskaper och förbättringspotential när det gäller de ovan nämnda, mest väsentliga, ekodesignkraven. I ett senare skede i lagstiftningsprocessen, när ett antagande närmar sig, kommer det finnas anledning att genomföra investeringar och förbättra produkterna för att säkerställa att aktören har ett optimalt utgångsläge inför att förslaget träder i kraft.
Väckte artikeln frågor? Du är välkommen att kontakta någon av oss eller din vanliga kontakt på Lindahl.
