Den 18 januari 2022 meddelade Mark- och miljööverdomstolen dom i mål nr M 13114-20. Målet rörde miljöskadestånd enligt 32 kap. miljöbalken (1998:808) (”MB”) med anledning av störningar till följd av arbetena för ombyggnation av Slussenområdet i Stockholm.
Enligt domen är Stockholms stad (”Kommunen”) skyldig att utge ca 18,5 miljoner kronor i miljöskadestånd till Erik Gondolen AB (”Bolaget”).
Domen är intressant eftersom den visar att störningar till följd av ett så omfattande projekt som projekt Slussen inte kan anses vara orts- eller allmänvanliga. Domen klargör också att störningar som pågår under längre tid utan avbrott (vilket i det aktuella målet var ca två år) inte skäligen bör tålas om de gett upphov till betydande skada. Detta gäller oavsett om den verksamhet som gett upphov till störningarna varit att betrakta som samhällsnyttig.
Något om den rättsliga regleringen av miljöskadestånd
Skadestånd kan enligt MB utgå för person-, sak- eller ren förmögenhetsskada som en verksamhet, vilken har anknytning till viss fastighet, orsakat sin omgivning. Ansvaret är som huvudregel strikt, vilket innebär att det inte krävs att den som orsakat skadan varit uppsåtlig eller vårdslös. Enligt bestämmelserna följer att en skada, som inte orsakats genom uppsåt eller vårdslöshet, bara ersätts om störningen, som orsakat skadan, inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.
De störningar som omfattas av miljöskadebestämmelserna räknas upp i 32 kap. 3 § MB. Störningar som kan aktualisera ersättningsskyldighet är bland annat förorening av vattenområden, förorening av grundvatten, ändring av grundvattennivån, luftförorening som även omfattar besvärande ofarlig lukt, markförorening, buller, skakningar samt annan liknande störning. Annan liknande störning är inte definierat i bestämmelsen men kan exempelvis vara avstängning av gator, förfulning av landskapsbilden, obehag av djur, gnistor och starkt ljussken.
Den skadeståndsansvarige är den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighets-, eller tomtägare enligt 32 kap. 6 § MB, dvs verksamhetsutövaren. Även andra som brukar fastigheten i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet har ett skadeståndsansvar för miljöskada. Det kan exempelvis vara en hyresgäst eller arrendator men också en entreprenör som utför ett byggprojekt. Om fastigheten inte brukas för näringsverksamhet gäller ansvar för störningar enligt 32 kap. 3 § MB endast vid uppsåtligt eller vårdslöst orsakade skador.
Ansvaret mellan de ansvariga är solidariskt men parterna kan själva reglera hur ansvaret ska fördelas. Detta sker exempelvis vanligtvis i entreprenadavtal mellan beställare och entreprenör. Den avtalsreglering som gäller mellan exempelvis en beställare och en entreprenör är inte bindande mot skadelidande tredje man utan denne kan välja att rikta sin talan mot vem som helst av de i 32 kap. MB utpekade ansvariga.
I miljöskademålen gäller en bevislättnad vad gäller orsakssambandet mellan störning och skada. Enligt denna bevislättnadsregel anses det tillräckligt att den skadelidande kan visa på övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.
Bakgrund i mål nr M 13114-20
Under hösten 2013 vann Detaljplan Slussen laga kraft och i början av 2016 påbörjade Stockholms stad rivnings- och byggnadsarbeten i och omkring slussen för att realisera den förändring av Slussenområdet som detaljplanen syftade till. Detta innebär bland annat byggnationer för att möjliggöra nya publika platser, kajer och gator samt möjliggöra nybyggnation av slussränna och nya avbördningskanaler från Mälaren till Saltsjön. Arbetet förväntas pågå till 2025.
Bolaget har bedrivit restaurangverksamhet i lokaler på fastighet inom planområdet för detaljplanen och yrkade i målet att Kommunen skulle förpliktas att betala ett miljöskadestånd om 37 723 602 kronor.
Som grund för sin talan anförde Bolaget att ombyggnationen av Slussen stört dess verksamhet genom buller, skakningar, tillgänglighetsstörningar, avspärrningar, trafikomläggningar och förfulning av landskapsbilden.
Till stöd för att störningarna inte skulle behöva tålas anförde Bolaget att ombyggnationen inte är ett vanligt, normalt inslag i stadsmiljön. Genomförandet av projektet angavs omfatta investeringsutgifter om 12,1 miljarder kronor, vilket Bolaget jämförde mot andra infrastrukturprojekt så som Norra länken vilken hade en kostnad om 10,6 miljarder kronor eller Citytunneln i Malmö, med en kostnad om 8,6 miljarder kronor.
Kommunen bestred talan och angav att Bolaget inte drabbats av någon skada. Om det kunde konstateras att Bolaget hade lidit skada, så menade Kommunen att den inte hade orsakats av arbetet med ombyggnationen av Slussen.
Vidare angav Kommunen att arbetena med ombyggnation inte hade stört Bolagets verksamhet genom skakningar, buller eller en förfulning av landskapsbilden. Enligt Kommunen hade avspärrningarna med anledning av ombyggnationen av Slussen inte stört tillgängligheten till restaurangen. Det har inte heller i övrigt förekommit några störningar som kunde relateras till ombyggnationen av Slussen. Kommunen framhöll vidare att eventuella störningar skäligen borde tålas då ombyggnationen av Slussen var av allmänintresse för att säkra upp regleringen av Mälaren och därigenom motverka framtida översvämningar samt genom ombyggnation av den gamla och centrala trafikanläggningen. Kommunen framhöll också att sådana infrastrukturprojekt som det var fråga om var vanligt förekommande i storstadsmiljöer.
Bedömningen i domstolarna
De tvistiga frågorna i målet var vilka störningar som arbetet med Slussen gett upphov till, om Bolaget har drabbats av en skada, om det förelåg orsakssamband mellan störningarna och skadan samt om störningarna i sådana fall var orts- och allmänvanliga och skäligen borde tålas. Nedan går vi igenom de delar i domstolarnas bedömningar som vi tycker är mest intressanta.
Mark- och miljööverdomstolen
Mark- och miljööverdomstolen fastställde mark- och miljödomstolens dom och anger i sina korta domskäl att domstolen helt instämmer i underrättens bedömningar kring störningar, skada och orsakssamband. Det enda förtydligandet som Mark- och miljööverdomstolen gjorde i sina domskäl var att störningarna från ombyggnationen av Slussen på grund av den tid störningarna pågått (över två år) samt på grund av den omfattande skada som störningarna bedömdes ha orsakat var sådana att de skäligen inte behövde tålas med hänsyn till förhållanden på orten eller till deras allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.
Mark- och miljödomstolen
Vilka störningar har ombyggnationen gett upphov till?
Mark- och miljödomstolen ansåg inte att projekt Slussens påstådda förfulning av landskapsbilden utgjorde en störning enligt MB. Detta eftersom utsikten som under byggtiden bland annat bestod av byggkranar, inte utgjorde någon estetisk permanent förändring. Domstolen lyfte också fram att utsikten inte tycktes ha påverkat restauranggästernas upplevelse negativt, enligt i målet åberopade recensioner.
Frågan om buller och skakningar ansågs utgöra en störning, eftersom restauranggäster uttryckt ett obehag kring sprängningar samt att det under tidpunkten för sprängningarna inte varit möjligt att prata i normal samtalston. Den muntliga bevisningen som Bolaget presterade bedömde mark- och miljödomstolen ge en tydlig bild över situationen och den motsades inte av Kommunens bevisning, varför det ansågs visat att verksamheten utsatts för dessa störningar.
Frågan om tillgänglighetsstörningarna, till följd av ombyggnationen av kollektivtrafik och parkeringar, ansågs utgöra en övrig störning enligt 32 kap. 3 § första stycket punkt 8 MB. Enligt domstolen var det visat att rivningsarbetet gjort att det inte var möjligt för fordonstrafik att angöra huvudentrén på samma sätt som innan ombyggnationen. Trots att inte någon total avspärrning skett ansåg domstolen att även möjligheten att nå huvudentrén påverkades negativt av omstruktureringar i kollektivtrafiken som resulterade i längre gångvägar.
Skada och orsakssamband mellan störningar och skada
Bolaget menade sig drabbats av en ren förmögenhetsskada i form av bortfall av gäster, vilket inneburit minskad omsättning. Som stöd för detta presenterade Bolaget en utredning bestående i den tidigare kapaciteten samt den förväntade kapaciteten under skadeåren. Mark- och miljödomstolen ansåg inte att det underlag Kommunen åberopat talade mot att Bolaget skulle kunna fortsätta prestera på samma sätt som innan störningarna påbörjades varför en skada ansågs föreligga.
Skadan beräknades slutligen uppgå till 18,5 miljoner kronor. Anledningen att domstolen inte ansåg att Bolaget skulle få hela det yrkade beloppet var att domstolen bedömde att Bolaget inte visat att skadan skulle beräknas mot en, med åren ökad, ekonomisk utveckling. Enligt mark- och miljödomstolen skulle skadeberäkningen därför under skadeåren ske med utgångpunkt i den omsättningsnivå som förelåg för basåret 2015.
Vad gäller orsakssambandet mellan skadan och störningarna åberopade Bolaget bevisning i form av recensioner och utmärkelser vilket enligt domstolen grundade bedömningen att den minskade omsättningen inte berott på en sämre kvalitet, vilket Kommunen invänt. Kommunen ansågs inte kunna prestera bevisning som motsade Bolagets hävdade orsakssamband, varför beviskravet ansågs uppfyllt.
Är störningarna orts- eller allmänvanliga och bör de skäligen tålas?
Mark- och miljödomstolen anger inledningsvis att bedömningen om ortsvanlighet ska göras i det begränsade och aktuella området och inte mot allmänna förhållanden i och runtomkring Stockholm. Den omfattande förändringen och ombyggnationen som projekt Slussen skulle innebära, inträffar enbart någon enstaka gång per århundrande. De störningar så som buller, skakningar, avspärrningar och begränsad tillgänglighet som uppstått till följd av projektet var därför inte att betrakta som vanligt förekommande eller allmänvanliga.
Bedömningen kring om störningarna skäligen bör tålas ska därför enligt domstolen göras mot bakgrund av en fri skälighetsavvägning med beaktande av faktorer som störningens art, den sammantagna inverkan av flera olika störningar, om störningen kunnat förutses, om normer för störningar överskridits, skadans storlek, om den skadelidande är särskilt störningskänslig samt om skadelidande är en privatperson eller företag. I allmänhet kan en skadelidande få tåla något mer om den verksamhet som gett upphov till störningen samhällsnyttig.
Domstolen gjorde bedömningen att trots att Kommunen försökt minimera Bolagets skada genom att exempelvis anordna tillfälliga gångbroar där kollektivtrafiken påverkats, eller förmedla information om projekt Slussen och förändringar i området i press och social media, så är de uppkomna störningarna inte sådana att Bolaget skäligen bör tåla dessa. Detta främst med hänsyn till att störningarna pågått under en mycket lång tid. Den rena förmögenhetsskada som Bolaget bedömdes ha drabbats av uppgick till ett betydande belopp. Att projektet Slussen odiskutabelt är en samhällsnyttig verksamhet angavs inte förändra denna bedömning. Inte heller ansåg domstolen att bedömningen skulle påverkas av att projektet diskuterats en längre tid innan det vann laga kraft. Detta förhållande kunde inte medföra att Bolaget borde förutsett skadorna eller tog en medveten risk genom sitt etablerande på platsen 1994.
Kommentarer
Domen aktualiserar ett flertal intressanta aspekter för såväl beställare och entreprenörer som för störningsdrabbade verksamheter och fastighetsägare.
Avgörandet illustrerar att miljöskadestånd kan komma att aktualiseras vid störningar som härstammar från en samhällsnyttig verksamhet. Det visar också att störningar som kommer från omfattande arbeten till följd av byggnationer i enlighet med en detaljplan eller större infrastrukturprojekt kan komma att utgöra störningar enligt MB som inte är orts- eller allmänvanliga och som inte skäligen bör tålas. Detta även om det handlar om arbeten som genomförs i central stadsmiljö och som är samhällsviktiga. Avgörande för om de kan anses som orts- och allmänvanliga är dels hur ofta projekt av aktuell storlek förekommer, dels tiden som arbetena bedrivs, dels storleken på de skador som störningarna ger upphov till. Vid bedömningen av orts- och allmänvanlighet ska dock en bedömning alltid ske i förhållande till det aktuella projektets närområde. Vilket innebär att bedömningen skulle kunna falla ut olika i olika delar av en stad.
En central fråga som beställare och entreprenörer berörs av är regleringen av slutkostnaden samt säkerställande av att skademinimerande åtgärder vidtas under projektgenomförandet. Under ett pågående projekt kan risken för miljöskadestånd också aktualisera kostnadsavvägningar. Åtgärder som företas för att färdigställa ett arbete inom föreskriven tid, som riskerar att medföra exempelvis buller, kan å sin sida riskera att också orsaka ersättningsgrundande störningar.
Avgörandet är också intressant vad gäller bedömningarna av de olika störningarna som sådana. I domen konstateras exempelvis att omstrukturering i kollektivtrafiken inneburit störningar och försvårat möjligheten att nå Bolagets huvudentré. Detta trots att inte någon total avspärrning skett, istället hade längre gångvägar upprättats. Även omläggningar av trafiken hade gjort att fordonstrafik inte kunnat angöra huvudentrén på samma sätt som tidigare. Såväl mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att tillgänglighetsstörningen i målet utgjorde en störning enligt 32 kap. MB. Dock behöver det noteras att störningen i det enskilda fallet inte skäligen bör tålas för att en sådan tillgänglighetsstörning ska kvalificera ett miljöskadestånd. Eftersom en omläggning av trafik eller omstrukturering av kollektivtrafik kan innebära en så kallad övrig störning är det viktigt att en beställare och entreprenör vid genomförandet av sådana åtgärder säkerställer att skadereducerande åtgärder vidtas för att minimera risken för att skada ska uppstå för berörda verksamheter.
Målet tydliggör också vikten av bevisning och att det trots att det finns en bevislättnad i fråga om orsakssambandet mellan störning och skada krävs att den skadedrabbade kan styrka storleken på skadan. Bolaget hade i målet yrkat ersättning om 37,7 miljoner kronor men det slutligt utdömda beloppet uppgick till ca 18,5 miljoner kronor eftersom mark- och miljödomstolen inte ansåg att Bolaget visat att den ekonomiska utvecklingen av verksamheten under skadeåren skulle haft det utfall som yrkandet baserades på. Detta visar enligt vår uppfattning på vikten av dokumentation vad gäller omsättning, besökare samt ekonomisk utveckling över tid.
Med hänsyn till det stora antalet infrastrukturprojekt och stadsutvecklingsprojekt som pågår är vår bedömning att antalet miljöskademål kan komma att öka. Avgörandet i den nu aktuella domen kommer då att kunna ligga till grund för argumentation i fråga om vad som ska anses som orts- och allmänvanligt samt var gränsen går för vad som skäligen bör tålas från grannar och andra berörda.
Kommunen har överklagat Mark- och miljööverdomstolens dom till Högsta domstolen, målnummer T 1033-22, varför domen inte ännu vunnit laga kraft. Nu återstår det att se om Kommunen får prövningstillstånd i Högsta domstolen.
Vill du veta mer om domen eller gav artikeln upphov till andra frågor? Du är varmt välkommen att kontakta någon av oss eller din vanliga kontakt på Lindahl.
