Den 5 april 2022 beslutade regeringen om en proposition med lagförslag om ändringar av va-lagstiftningen i syfte att uppnå hållbara vattentjänster. Förslaget avser framför allt att möjliggöra större flexibilitet vid behovsbedömningen enligt 6 § lagen om allmänna vattentjänster.
Bakgrund och problematik
Skyldigheten att ordna allmänna vattentjänster utgör en betydande kostnad för kommunerna. Vid beslut om inrättande av verksamhetsområde innebär det också att samtliga fastighetsägare inom verksamhetsområdet som huvudregel är skyldiga att utge anläggnings- och brukningsavgift. Nuvarande reglering av behovsbedömningen enligt 6 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (”LAV”) har upplevts som alltför stelbent framförallt i avloppsfrågan. Implementeringen av ramvattendirektivet och tillhörande EU-praxis som innebär att miljökvalitetsnormerna är bindande, har inneburit hinder för nybyggnation av samlad bebyggelse på landsbygden om inte allmänna vattentjänster inrättas. Regeringen tillsatte därför den 20 maj 2017, en utredning för att granska kommunens skyldighet att ordna vattentjänster i ett större sammanhang. Utredningens resultat presenterades i SOU 2018:34 (Vägar till hållbara vattentjänster). Delar av de förslag som utredningen lämnade har nu resulterat i ett lagstiftningsförslag som vi går igenom och kommenterar i denna artikel.
Förslagets syfte
Syftet med regeringens lagförslag är att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbara vatten- och avloppslösningar samt öka allmänhetens insyn, deltagande och påverkan på den kommunala planeringen av vattentjänster. En utgångspunkt som har funnits i arbetet med att ta fram förslaget har varit att det ska vara enkelt för den enskilde att göra rätt genom korrekt och lättillgänglig information om de lokala förutsättningarna.
Förslagets innehåll
Flexiblare behovsbedömning
Regeringen har föreslagit ett tillägg till 6 § LAV som förtydligar den flexibilitet som lagstiftningen ger utrymme för vid behovsbedömningen.
Enligt förslaget ska vid bedömningen av behovet att ordna vattentjänster i ett större sammanhang, en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljö, kunna ersätta behovet av en allmän va-anläggning. Det förutsätter att detta sker utan att kompromissa med skyddet för människors hälsa och att den enskilda anläggningen är förenlig med god hushållning av naturresurser. Det får dessutom inte innebära att miljökvalitetsnormer i området riskerar att inte uppfyllas.
Fastighetsägarna kan inrätta enskilda anläggningar eller välja att gemensamt ordna en sådan anläggning. Den flexibla behovsbedömningen begränsas av det faktum att bedömningen måste ha genomförts innan kommunfullmäktige fattat beslut om inrättande av verksamhetsområde för allmänna vattentjänster. Har verksamhetsområdet bestämts kan således en flexibel bedömning inte längre göras för fastighetsägare inom verksamhetsområdet. Dock kan det vid prövning av betalningsskyldigheten för enskilda fastighetsägare ske en prövning av om fastighetens enskilda va-anläggning kan tillgodose behovet bättre (jfr 24 § första stycket punkt 2 LAV). Om domstolen bedömer att så är fallet behöver fastighetsägaren inte utge va-avgift.
Aktuell vattentjänstplan
Regeringen föreslår vidare att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Denna ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses. Regeringen anser att en period om 12 år utgör en lämplig tidsperiod. Vattentjänstplanens aktualitet innebär att den omprövas vart fjärde år. Vattentjänstplanen ska inte vara bindande utan endast vägledande eftersom det är svårt att förutse utvecklingen av bebyggelse och miljöpåverkan under längre tid, och kommunerna ska därför ha möjlighet att avvika från vattentjänstplanen.
Vattentjänstplanen ska även innehålla en bedömning av vilka åtgärder kommunen anser behöver vidtas för att anläggningarna ska fungera vid kraftiga skyfall, så kallade 100-årsregn, vilka förväntas bli vanligare i framtiden. Syftet med detta krav är att kommunerna ska vara bättre förberedda och påbörja arbetet med att klimatanpassa anläggningar där risk finns för betydande föroreningar vid kraftiga skyfall. Vattentjänstplanens innehåll regleras inte, utöver ovan nämnda krav, då kommunerna ska ha möjlighet att anpassa vattentjänstplanen efter de lokala förutsättningarna.
Vattentjänstplanen ska vara föremål för samråd och granskning
För att förankra vattentjänstplanen demokratiskt och säkerställa ett fullgott beslutsunderlag, ska samråd och granskning av vattentjänstplanen ske innan kommunfullmäktige fattar beslut. Detta ska ske även vid ändringar av en befintlig vattentjänstplan, exempelvis vid omprövningen vart fjärde år. Vid samrådet ska de fastighetsägare och myndigheter som har ett väsentligt intresse av planen få möjlighet att delta. Efter samrådet ska ett förslag ställas ut för granskning under fyra veckor och de berörda kan då inkomma med synpunkter. Granskning behöver dock inte ske om ändringen endast berör ett fåtal fastighetsägare eller annars är av mindre betydelse. Regeringen förtydligar att fastighetsägare som har ett väsentligt intresse av vattentjänstplanen är de fastighetsägare som äger en fastighet inom eller i nära anslutning till ett befintligt eller framtida verksamhetsområde.
En flexibilitet i anpassningen av formerna för samrådet och granskningen finns för kommunerna beroende på hur många fastigheter som berörs av vattentjänstplanen. De berörda måste dock få en verklig möjlighet att sätta sig in i förslaget och tillräckligt med tid för att inkomma med synpunkter. Kommunen har även en skyldighet att redovisa hur synpunkterna har beaktats vid framtagandet av det slutliga förslaget av planen. Det innebär inte att kommunen måste tillgodose dem utan att de ska tas i beaktande.
Ökad åtgärdstakt av små avlopp
Enligt regeringen ska åtgärdstakten beträffande mindre avlopp öka genom kostnadseffektiva styrmedel. En ny bestämmelse föreslås därför i 26 kap. miljöbalken. Enligt denna bestämmelse får regeringen, eller den myndighet regeringen bemyndigar, meddela föreskrifter om enskildas skyldighet att; (i) kontrollera sin enskilda va-anläggning och hur en sådan kontroll ska genomföras, samt (ii) lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten om genomförd kontroll, anläggningens utformning och dess funktion. De enskilda kan åläggas utföra skyldigheterna med jämna tidsintervall eller när särskilda åtgärder vidtas med fastigheten, exempelvis försäljning.
De ålagda skyldigheterna får dock inte innebära att bostadsbyggandet på landsbygden påverkas negativt. Enskilda anläggningar med en liten påverkan på människors hälsa och miljö kan därför komma att helt eller delvis undantas från skyldigheterna.
Ikraftträdande
Lagändringarna föreslås träda ikraft den 1 januari 2023, förutom bestämmelsen om att en aktuell vattentjänstplan ska finnas i varje kommun. Denna bestämmelse ska tillämpas första gången den 31 december 2023. Kommunerna ges därmed tid att upprätta en vattentjänstplan. Alla kommuner ska således ha en aktuell vattentjänstplan den 1 januari 2024.
Kommentarer:
Möjligheten att genomföra en flexibel behovsbedömning och godta enskilda va-anläggningar finns egentligen redan med dagens lagstiftning, vilket också många av remissinstanserna påpekade i sina remissyttranden av SOU 2018:34. Det återstår därför att se om ett genomfört förslag får någon praktisk skillnad.
Kommunernas skyldighet att upprätta en aktuell vattentjänstplan kommer att öka deras arbetsbörda. Regeringen har därför klargjort att de kommuner som redan nu har en va-plan kan använda denna och tillföra innehåll som en vattentjänstplan kräver till densamma. Den ökade arbetsbördan bedöms dock se till att kommunerna är bättre förberedda för hur deras skyldighet att ordna vattentjänster ska uppfyllas och hur deras arbetet att klimatanpassa va-anläggningarna ska ske. Tack vare detta förväntas färre förelägganden meddelas från länsstyrelserna som utövar tillsyn över kommunernas skyldighet att ordna vattentjänster. Viss statlig finansiering av kommunernas arbete med upprättandet av vattentjänstplanerna är att vänta, men det råder osäkerhet om medlen kommer att räcka samt om de fördelas på ett effektivt sätt.
En av de mest intressanta delarna av utredarens uppdrag har inte fått avtryck i propositionen eftersom det inte ansågs finnas behov av en författningsändring. Det gäller om klimatanpassningsåtgärderna kan finansieras genom nuvarande va-taxa. Enligt branschpraxis som fastställdes av HD under 1990-talet, ska de allmänna va-anläggningarna fungera vid 10-årsregn. I utredningen om hållbara vattentjänster konstaterade, SOU 2018:34, att det råder osäkerhet om va-taxan kan användas för att skapa en överkapacitet att fungera vid ett 100-årsregn. Enligt utredningen har samhället sedan 1990-talet utöver klimatförändringarna även förändrats genom att allt mer mark har hårdgjorts vilket påverkar dagvattenhanteringen. Utredaren kom till slutsatsen att det inte finns något rättsligt hinder för att låta va-taxan finansiera en viss överkapacitet. Om utredningens syn på denna fråga får genomslag vid kommunernas va-taxor och denna tolkning vinner gehör även i praxis återstår att se.
Trots att utredningen i SOU 2018:34 föreslog att en central tillsynsvägledande myndighet skulle utses valde regeringen att inte gå vidare med detta i förslaget men frågan bereds alltjämt av Regeringskansliet.
I vilken utsträckning hantering av avloppsvatten måste ske i en allmän va-anläggning eller om enskilda avloppsanläggningar i större utsträckning borde kunna godtas även inom samlad bebyggelse är ett aktuellt ämne som har varit och fortfarande är hett debatterat. I skrivande stund är beredningen i Civilutskottet klart och dess förslag till riksdagsbeslut kan innebära vissa justeringar av propositionen. Riksdagen förväntas enligt nuvarande tidsplan rösta om propositionen den 21 juni 2022. Först då vet vi om förslaget röstas igenom i sin helhet eller om vissa justeringar genomförs. Av de ingivna följdmotionerna kan man utläsa att förslaget borde kunna finna stöd från en majoritet i riksdagen, men med tanke på riksdagens sammansättning och det politiska läget går det inte att ta detta för givet.
Vi kommer givetvis att fortsätta bevaka lagförslaget och får säkert anledning att återkomma med fler artiklar inom denna fråga. Johanna Lindqvist kommer även att delta vid ett webbinarium i regi av VA-guiden den 25 augusti 2022. Mer information om detta webbinarium hittar du på vaguiden.se.
Vill du veta mer eller gav artikeln upphov till andra frågor? Du är varmt välkommen att kontakta någon av oss eller din vanliga kontakt på Lindahl.
