Den 22 november meddelade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) två domar¹ som rör solcellsanläggningar på brukningsvärd jordbruksmark. MÖD ändrade därigenom två av Länsstyrelsen i Skåne överklagade domar från Mark- och miljödomstolen i Växjö, i vilka mark- och miljödomstolen hade upphävt myndighetens förbud mot verksamheten. För en beskrivning av bakgrunden till målen och en genomgång av en av dessa domar kan vi hänvisa till vår artikel från december 2021.
MÖD gör bedömningen att anläggande av solcellspaneler på jordbruksmark innebär att marken tas i anspråk på ett varaktigt sätt. Därmed måste den som vill bygga en anläggning på jordbruksmark enligt miljöbalken göra en s.k. lokaliseringsutredning som behöver utvisa att samma behov inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk.
Rättslig bakgrund
Enligt 3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.
Frågan om en solcellsanläggning tar ett markområde i anspråk i den mening som avses i bestämmelsen har fram tills nu varit oklar. Av förarbetena framgår enbart att det ska vara åtgärder som ”på ett varaktigt sätt drar marken ur biologisk produktion”.
Domstolens vägledning avseende frågan om varaktighet
Genom MÖD:s domar är nu klargjort att en solcellsanläggning på jordbruksmark under en tidsperiod om 30 år eller mer är att anse som ”varaktig”, även om etableringen i sig är reversibel och det under anläggningens hela livslängd kommer att vara möjligt att odla mellan panelerna. Denna slutsats går givetvis att diskutera, men rent språkligt framstår domstolens tolkning av begreppet inte som orimlig. Den rättsliga följden därav blir att det alltid måste utredas om en lokalisering på ett tillfredsställande sätt kan ordnas på annan mark som inte är brukningsvärd jordbruksmark, för att placeringen av solcellsanläggningen ska kunna tillåtas.
Kravet på lokaliseringsutredning
MÖD har i ett tidigare avgörande klargjort att en verksamhetsutövare kan behöva genomföra en utredning som visar att det inte finns annan mark som är bättre lämpad för ändamålet.² Av förarbetena framgår att om det finns en alternativ lokalisering av anläggningen som är fullt godtagbar från samhällsbyggnadssynpunkt, tekniskt och funktionellt lämplig samt ekonomiskt rimlig, ska denna väljas istället.
Hur omfattande en lokaliseringsutredning ska vara beror enligt MÖD på omständigheterna i det enskilda fallet, däribland vad som ska anläggas. I fall som de nu förekommande (solcellsanläggningar omfattande 1,8 respektive 4,5 hektar) var det enligt MÖD inte tillräckligt att utredningen begränsat sig till tillgänglig mark på en viss fastighet. Någon ytterligare vägledning i detta avseende lämnas dock inte i avgörandena.
Den närmare omfattningen av skyldigheten att utreda alternativa lokaliseringar är därmed alltjämt oklar. Så mycket går emellertid att utläsa av avgörandena att en lokaliseringsutredning är ett måste och att en verksamhetsutövare är skyldig att vidga vyerna till markområden även utanför den fastighet för vilken man har rådighet. Även för i sammanhanget relativt små etableringar krävs således att verksamhetsutövaren redogör för alternativa lokaliseringar utanför sin egen mark till stöd för att det är nödvändigt att ta jordbruksmark i anspråk. Om principen ska tillämpas fullt ut även för mindre projekt på egen mark kan kravet riskera att stoppa utbyggnaden av småskalig enskild elproduktion på jordbruksmark.
Avslutande kommentarer angående väsentligt samhällsintresse och intresseavvägning
MÖD konstaterar i domskälen att solcellsanläggningarna med hänsyn till deras elproduktionskapacitet kan anses tillgodose ett väsentligt samhällsintresse. Uttalandet är av vikt, men inte i sig tillräckligt för att bereda vägen för solcellsanläggningar. I 3 kap. miljöbalken ligger nämligen också en intresseavvägning, dvs. även om elproduktionen anses tillgodose ett väsentligt samhällsintresse så krävs att en intresseavvägning utmynnar i att det väsentliga intresset av elproduktion i det enskilda fallet väger tyngre än intresset av att kunna bruka jordbruksmarken. Hur en sådan intresseavvägning ska göras lämnar MÖD ingen vägledning om eftersom de två målen avgjordes i ett tidigare skede på grund av otillräckliga lokaliseringsutredningar.
Frågetecken kvarstår alltså dels om hur omfattande lokaliseringsutredningen behöver vara, dels om hur intresseavvägningen ska göras därefter. Det är vår förhoppning att MÖD i kommande avgöranden lämnar vägledning därom.
Advokatfirman Lindahl fortsätter att följa rättsutvecklingen noggrant. Vill du veta mer om domarna eller gav artikeln upphov till andra frågor? Du är varmt välkommen att kontakta någon av oss eller din vanliga kontakt på Lindahl.
¹ Mål nummer M 1026-22 och M 15064-21.
² Se MÖD:s dom den 27 januari 2022 i mål nr P 14634–20.
