Mark- och miljööverdomstolen har i den 2 februari 2022 meddelat ett intressant avgörande gällande frågan om ansvarsövertagande vid överlåtelse av en kemtvättsverksamhet (MÖD 2022:2).
Avgörandet handlar om ett föreläggande om utredning av potentiella föroreningar som riktats mot ett aktiebolag som förvärvat inkråmet från ett aktiebolag som bedrivit en kemtvättsverksamhet. Det aktiebolag som hade sålt inkråmet i kemtvättverksamheten hade kort tid efter försäljningen gått i konkurs och något ansvar kunde därför inte riktas mot detta bolag.
Underinstanserna ansåg att det aktiebolag som förvärvade inkråmet därigenom hade övertagit ansvar för tidigare bedriven verksamhet. Mark- och miljööverdomstolen delade dock inte denna bedömning och ändrade därför mark- och miljödomstolens dom och upphävde det bakomliggande föreläggandet. I domskälen tydliggör Mark- och miljööverdomstolen på ett pedagogiskt sätt att bedömningen av vad som kan trigga ett miljörättsligt ansvarsgenombrott eller övertagande av ansvar för miljöskada vid en inkråmsöverlåtelse inte får ske frikopplat från den aktiebolagsrättsliga principen att ett aktiebolag är en juridisk person vars förmögenhetsmassa är skild från såväl dess aktieägares som ställföreträdares.
Rättslig reglering
Miljöbalkens bestämmelser innebär ett långtgående ansvar för den verksamhetsutövare som bedriver eller har bedrivit en verksamhet som givit upphov till förorening av ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Ansvarsbestämmelser för konstaterade föroreningsskador finns i 10 kap. miljöbalken (1998:808) ”MB”. För att 10 kap. MB ska bli tillämpligt krävs att det handlar om en konstaterad förorening. När det handlar om ännu inte konstaterade föroreningsskador kan tillsynsbestämmelsen i 26 kap. 22 § MB ligga till grund för att rikta krav på utredningar mot den som bedriver en verksamhet eller den som annars är skyldig att avhjälpa en olägenhet från sådan verksamhet. Grunden för miljöbalkens reglering är den miljörättsliga principen om förorenaren betalar.
Verksamhetsutövarbegreppet är inte definierat i miljöbalken och frågan om vem som ska betraktas som verksamhetsutövare har överlämnats till rättstillämpningen. Av praxis följer att den som har den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta en åtgärd mot påstådda störningar och olägenheter är att betrakta som verksamhetsutövare (MÖD 2005:64 och MÖD 2010:43). En verksamhetsutövare kan vara såväl en fysisk som juridisk person.
Vid en överlåtelse av en verksamhet genom aktieöverlåtelse följer det miljörättsliga ansvaret med de överlåtna aktierna. Om överlåtelsen av en verksamhet sker genom en inkråmsöverlåtelse följer inte ansvaret för den bedrivna verksamheten med per automatik eftersom det inte sker någon överlåtelse av aktierna. Ett miljörättsligt ansvar kan dock övergå till det köpande bolaget även vid en inkråmsöverlåtelse, se MÖD 2003:127 (Arvamet). I Arvamet hade ett aktiebolag genom en inkråmsöverlåtelse övertagit och även fortsatt bedriva en verksamhet som orsakat föroreningar.
Bakgrund till MÖD 2022:2
Det aktuella avgörandet tog sin början som ett föreläggande om att ta fram en provtagningsplan och utförande av en miljöteknisk utredning avseende förväntade potentiella föroreningar kopplade till tidigare kemtvättsverksamhet på fastigheten A.
Föreläggandet riktades mot bolaget Kem-Man i Umeå AB (”Bolaget A”). Föreläggandet meddelades av den kommunala tillsynsmyndigheten i Umeå (”Tillsynsmyndigheten”). Som skäl för att föreläggandet riktades mot Bolaget A angav Tillsynsmyndigheten att Bolaget A genom en inkråmsöverlåtelse hade förvärvat den verksamhet som bedrivits i Tobom AB (”Bolaget B”) och därmed tagit över ansvaret för de föroreningar som orsakats av Bolaget B, vilket även innefattade föroreningar på fastigheten A. Bolaget A hade aldrig bedrivit någon verksamhet på denna fastighet.
Mark- och miljödomstolens avgörande
Bolaget A överklagade föreläggandet till länsstyrelsen som avslog överklagandet. Därefter överklagade Bolaget A vidare till mark- och miljödomstolen som också avslog överklagandet. Enligt mark- och miljödomstolen fanns det en tydlig koppling i fråga om ägarintressen mellan de två bolagen eftersom det handlade om ett generationsskifte och personkopplingar i de två bolagen. Vidare fäste domstolen vid sin bedömning vikt vid att det fanns ett tidsmässigt samband mellan ett föreläggande som Tillsynsmyndigheten utfärdat år 2018 mot Bolaget B om utredning av föroreningsskada och att Bolaget A bildats kort därefter samt att Bolaget B även under denna tid försatte sig i konkurs. Vidare hänvisar mark- och miljödomstolen till kopplingen mellan namn, inventarier, varulager, avtal med kunder och leverantörer, telefonabonnemang och att Bolaget A erbjudit sig att erbjuda anställning till Bolagets B:s personal. Enligt domstolen innebar detta att det fanns en sådan likhet mellan verksamheterna i form av tvätteriverksamhet, kemtvätt respektive hotell- och industritvätt, att de kunde bedömas vara samma verksamhet. Även omständigheten att Bolaget A nyttjade den nära kopplingen till den tidigare verksamheten i sin marknadsföring var enligt mark- och miljödomstolen en omständighet som talade för att Bolaget A övertagit verksamheten.
Mark- och miljööverdomstolens dom
Mark- och miljööverdomstolen inleder sina domskäl med att konstatera att det endast är mot fysiska eller juridiska personer som ett föreläggande kan riktas. Dvs den bedrivna verksamheten i sig - i detta fall kemtvättsverksamhet och hotell- och industritvätt - kan inte bli föremål för förelägganden. Eftersom Bolaget A aldrig bedrivit någon verksamhet på fastigheten A kan det enligt Mark- och miljööverdomstolen inte kan vara fråga om ett ”eget verksamhetsutövaransvar” för Bolaget A.
Mark- och miljööverdomstolen övergår därefter till att bedöma om det antingen genom ett så kallat ansvarsgenombrott eller genom den inkråmsöverlåtelse som underinstansernas hänvisat till skett ett övertagande av ansvar för eventuell miljöskada på fastigheten A orsakad av Bolaget B.
Mark- och miljööverdomstolen anger i sin bedömning att ett aktiebolag är en juridisk person vars förmögenhetsmassa är skild från såväl dess aktieägares som ställföreträdares (och anställdas). Varken ägare eller ställföreträdare är ansvariga för bolagets skulder i allmänhet eller för bolagets avhjälpandeansvar enligt miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen lyfter därefter fram att det i vissa speciella situationer finns förutsättningar för ansvarsgenombrott på miljörättens område, dvs att ägare kan få ett ansvar för bolagets skulder och hänvisar till MÖD 2013:28. Enligt detta rättsfall kan ett moderbolag, om det finns ett bestämmande inflytande över ett dotterbolag samt sker finansiering som möjliggör den förorenande verksamheten, vid sidan om dotterbolaget anses vara verksamhetsutövare för dotterbolagets verksamhet.
Mark- och miljööverdomstolen anser emellertid inte att situationen i MÖD 2013:28 är jämförbar med att ett aktiebolag förvärvar delar av inkråmet i det aktiebolag som utövat den verksamhet som kan ha orsakat en föroreningsskada. Att det bland bolagens ägare/ställföreträdare föreligger ett släktförhållande kan enligt domstolen inte heller tillmätas någon självständig betydelse för den bedömningen.
Mark- och miljööverdomstolen förefaller vara av uppfattningen att mark- och miljödomstolen gått alltför långt i sin tolkning av hur omfattande ansvarsövergången är vid en överlåtelse genom en inkråmsförsäljning. Mark- och miljööverdomstolen anger avslutningsvis i sina domskäl att en inkråmsöverlåtelse i rättslig mening inte har samma betydelse som en fusion, där det förvärvande aktiebolaget övertar alla rättigheter och skyldigheter från det fusionerade bolaget och därmed även dess verksamhetsutövaransvar.
Sammanfattningsvis innebär detta enligt Mark- och miljööverdomstolen att det inte funnits förutsättningar för att förelägga Bolaget A att vidta undersökningar i syfte att utreda föroreningar på fastigheten A. Mark- och miljödomstolens dom ändras därmed och Tillsynsmyndighetens föreläggande upphävs.
Avslutande kommentar:
Att det såsom i MÖD 2022:2 sker verksamhetsöverlåtelser där det finns personkopplingar mellan ställföreträdare i överlåtande och övertagande bolag är inte ovanligt. Att Mark- och miljööverdomstolen genom avgörandet tydliggör att det är de aktiebolagsrättsliga principerna ska utgöra utgångspunkten även vid tillsyn enligt miljöbalken är ett viktigt påpekande från domstolen.
Det är också viktigt att omständigheter såsom att en konkurs som sker i samband med en överlåtelse inte, om det inte är fråga om exempelvis koncernbidragsfallet som skulle kunna ge upphov till ansvarsgenombrott (MÖD 2013:28), i sig kan anses vara en sådan omständighet som medför ansvarsövergång.
Slutsatsen som kan dras av rättsfallet är att en inkråmsöverlåtelse självständigt inte innebär något övertagande av ansvar utan det är omständigheten att den verksamhet som bedrivits fortsätter att bedrivas av köparen som är av betydelse för ansvarsövergången. I detta fall har sannolikt den omständigheten att den övertagna verksamheten inte fortsatte att bedrivas på samma fastighet också haft betydelse.
