Under 2020 beslutade EU om ett nytt dricksvattendirektiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten (ombearbetning) (”Dricksvattendirektivet”). Dricksvattendirektivet trädde i kraft den 12 januari 2021 och medlemsstaterna har nu två år på sig att implementera direktivet. Dricksvattendirektivet ersätter det tidigare direktivet, Rådets Direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten. Dricksvattendirektivets mål är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att det är hälsosamt och rent samt att förbättra tillgången till dricksvatten, för alla i unionen.
Lagstiftningsarbete för att införa det nya Dricksvattendirektivet
Regeringen beslutade den 16 juli 2020 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att föreslå hur Dricksvattendirektivet ska genomföras i svensk rätt. Den 15 oktober 2021 överlämnades utredningen till regeringen genom betänkandet En säker tillgång till dricksvatten av god kvalitet (SOU 2021:81). Utredningens betänkande är nu ute på remiss hos berörda myndigheter och verksamhetsutövare. Remisstiden går ut den 7 mars 2022. Därefter kommer regeringen att fortsätta behandla ärendet och ta fram en proposition med lagförslag att behandla vid riksdagen. Eftersom lagstiftning för att implementera det nya Dricksvattendirektivet måste vara på plats i början av 2023 kommer processen med lagrådsremiss och framtagande av proposition för riksdagsbeslut att behöva löpa på effektivt.
Vilka nyheter innebär implementeringen av det nya Dricksvattendirektivet?
Implementering av Dricksvattendirektivet kommer, oavsett om det sker i enlighet med utredningens betänkande i SOU 2021:81 eller på annat sätt i enlighet med regeringens kommande proposition, att medföra ett flertal nya skyldigheter för landets kommuner i egenskap av VA-huvudmän och för utpekade myndigheter.
Följande punkter är de huvudsakliga förändringar som behöver implementeras i svensk rätt till följd av Dricksvattendirektivet.
- En riskbaserad metod för dricksvattensäkerhet
- Parametervärden för halter av olika föroreningar i dricksvattnet
- Harmoniserade regler avseende material i kontakt med dricksvatten, samt beredningskemikalier och filtermaterial för råvatten
- Information till allmänheten
- Rapporteringsskyldighet
Myndigheternas nya ansvarsområden
Folkhälsomyndigheten, Boverket och Havs- och vattenmyndigheten föreslås få utökade ansvarsområden enligt betänkandet.
Vidare föreslår utredningen att del av ansvaret för att säkerställa att den riskbaserade metoden får genomslag vid prövningar och tillsyn ska ligga inom vattenförvaltningen, dvs på de fem länsstyrelser som är särskilt utpekade som vattenmyndigheter i Sverige för att hantera kraven på god vattenkvalitet enligt EU:s ramvattendirektiv för vatten.
Enligt utredningens förslag ska riskbedömningen avseende tillrinningsområdena för uttagspunkter för dricksvatten utföras av vattenmyndigheterna. Vattenmyndigheterna föreslås också på grundval av riskbedömningen få rätt att besluta om riskhanteringsåtgärder.
Att utredningen valt att föreslå ett nytt ansvarsområde för vattenmyndigheterna har redan lett till kritik mot förslaget eftersom det i en annan statlig utredning föreslagits att vattenmyndigheterna ska avvecklas och ansvaret för vattenförvaltningen flyttas över till Havs- och vattenmyndigheten (En utvecklad vattenförvaltning SOU 2019:66). Förslagen enligt SOU 2019:66 har emellertid ännu inte lett till några lagstiftningsförslag och i avvaktan på att regeringen sätter ned foten i frågan anser utredningen i SOU 2021:81 att lagstiftaren bör utgå från befintlig myndighetsstruktur.
Konsekvenser för myndigheter och VA-huvudmän
Flertalet av de krav som kommer att ställas ska enligt utredningens förslag meddelas genom myndighetsföreskrifter. Detta innebär att det i dagsläget är svårt att bedöma effekterna av implementeringen av Dricksvattendirektivet. Enligt utredningen kommer det att ligga ett stort ansvar på utpekade myndigheter att beakta Dricksvattendirektivets utgångspunkter när föreskrifterna tas fram samt att upprätta tydliga och enkla vägledningar för berörda aktörer.
Ytterligare en omständighet som gör att det idag är svårt att förutse den fulla vidden av implementering av Dricksvattendirektivet är att exempelvis kraven på åtgärdande av vattenläckage och bevakade ämnen kommer att införas genom så kallade delegerade akter som antas av EU-kommissionen. Detta innebär att de framtida kraven på VA-huvudmännen kommer att bero på vilken metod för vattenläckage som tillämpas och vilka ämnen och föroreningar som sätts upp på kommissionens bevakningslistor.
Alla förändringar kommer dock inte att resultera i ytterligare arbete. Bl.a. föreslås införandet av en tydlig, unionsrättslig, definition av dricksvatten. Ett förslag som enligt oss är bra då det på svensk nivå tidigare saknats en tydlig definition.
Med hänsyn till den riskbaserade arbetsmetoden kommer sannolikt frågan om vattenskyddsområden att aktualiseras ytterligare, även om några lagstiftningsförslag som direkt berör detta inte föreslås. Frågor kopplade till harmonisering och synergieffekter mellan ramdirektivet för vatten och Dricksvattendirektivet kommer säkerligen också att bli föremål för många fortsatta diskussioner och vara i fokus i många remissyttranden över utredningen. Ytterligare en fråga att beakta, och säkerställa, är att informationen till allmänheten inte får äventyra säkerheten på dricksvattenanläggningarna.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan konstateras att införandet av Dricksvattendirektivet kommer att medföra ett antal utmaningar, men förhoppningsvis blir det en bättre och tydligare reglering av dricksvatten i framtiden där ett ökat fokus läggs även på miljölagstiftningen. En förhoppning är att den riskbaserade metoden ska innebära att farliga ämnen upptäcks i ett tidigare skede eftersom analysen av råvattnet ska baseras på riskbedömningen för tillrinningsområdet. Detta kan exempelvis innebära att de föroreningar av dricksvattentäkter som under senare år aktualiserats i Ronneby och Uppsala eventuellt hade kunnat undvikas.
Vill du veta mer om det nya direktivet eller gav artikeln upphov till andra frågor? Du är varmt välkommen att kontakta någon av våra experter inom Mark och miljö eller din vanliga kontakt på Lindahl.
