Mark- och miljödomstolen i Växjö meddelade nyligen en dom av principiellt intresse för möjligheterna att upprätta storskaliga anläggningar för solkraft i Sverige. Utvecklarbolaget i fråga, som tidigare stoppats av Länsstyrelsen, ges nu möjlighet att uppföra den 232 hektar stora solcellsanläggningen bolaget planerat i Helsingborgs kommun. Anläggningen omfattar cirka 250 000 solcellspaneler och beräknas producera 175 GWh per år – ett tillskott av förnyelsebar energi motsvarande den årliga konsumtionen av hushållsel för över 8 500 villor.
Intresset för markförlagda solcellsparker har de senaste åren ökat kraftigt, inte minst i södra Sverige. Planerna på storskaliga etableringar med omfattande energiproduktion riskerar dock att stöta på hinder när olika intressen ska vägas mot varandra i samband med att omfattande markområden tas i anspråk. Denna konflikt blir särskilt påtaglig i Skåne där stora områden utgörs av nationellt betydelsefull jordbruksmark av högsta klass.
Av 3 kap. 4 § miljöbalken framgår att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Av förarbetena följer att bestämmelsen tar sikte på ett situationer då marken varaktigt dras ur biologisk produktion. Länsstyrelsen i Skåne ansåg att den 232 hektar stora solcellsanläggningen utvecklarbolaget planerade utgjorde en olämplig markanvändning av just denna anledning och förbjöd därför uppförandet – ett beslut som bolaget sedan överklagade till mark- och miljödomstolen i Växjö.
Bolaget yrkade att domstolen skulle upphäva länsstyrelsens förbudsbeslut och argumenterade för att den planerade verksamheten inte skulle innebära att jordbruksmarken tas ur bruk på ett varaktigt sätt. Istället hänvisades till möjligheterna för jordbruk och solelproduktion att samexistera – exempelvis genom vallodling, grönsaksodling eller bete – vilket enligt bolaget dessutom ger positiva effekter för såväl koldioxidinlagring som biologisk mångfald. Bolaget framförde även att anläggningen på grund av panelernas tekniska livslängd endast är tänkt att drivas under cirka 30 år och att marken därefter kan återställas för fortsatt konventionellt jordbruk. Av den anledningen utgör anläggandet av solcellsparken ett tillfälligt, snarare än varaktigt, ianspråktagande av den aktuella marken. Därtill hade anläggningen inneburit ett kraftigt tillskott av förnybar energi, vilket både sett till tidigare domstolspraxis och till samhällets kraftigt ökade behov av el utgör ett väsentligt allmänintresse i miljöbalkens mening.
Domstolens beslut
Domstolen inleder med att konstatera att anläggandet av en solcellspark inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt miljöbalkens bestämmelser. Åtgärden är däremot av sådan art att den kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, varför projektet ska anmälas för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Samrådsförfarandet innebär dock inte en fullständig tillåtlighetsbedömning utan avser endast skador på naturmiljön. Av länsstyrelsens förbudsbeslut framgår att de skyddsåtgärder och anpassningar som bolaget föreslagit till skydd för naturmiljön är tillräckliga. Även om begreppet skada på naturmiljön tolkats vidsträckt i praxis faller frågor gällande hushållning med jordbruksareal enligt domstolen utanför bestämmelsens tillämpningsområde och ska därmed inte beaktas i det aktuella fallet. Domstolen slår därför fast att det saknas laglig grund för länsstyrelsen att inom ramen för ett samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken förbjuda den planerade anläggningen enbart med hänvisning till förlusten av brukningsvärd jordbruksmark. Domstolen anser inte heller att det finns andra skäl att hindra verksamheten och beslutar därför att upphäva länsstyrelsens förbud att anlägga solcellsparken.
Avslutningsvis
Domen från mark- och miljödomstolen är ytterligare ett exempel på när marketableringar av solceller först stoppats av länsstyrelsen för att sedan tillåtas i efterföljande domstolsprövning. Vill du läsa om ett annat exempel kan du göra det i en av våra tidigare publicerade artiklar här. Just det här målet är principiellt intressant eftersom det rör ett mycket stort markområde i en tid då behovet av förnybar energi är mer påtagligt än det kanske någonsin tidigare varit. Även om domen inte vunnit laga kraft ännu är domstolens resonemang och slutsatser goda nyheter för både aktörer inom energibranschen och konsumenter som fått känna av den senaste tidens höga elpriser. Det återstår att se om domen överklagas och vad utfallet av en överprövning i högsta instans i så fall blir. Advokatfirman Lindahls energi- och miljögrupper följer utvecklingen noggrant.
