Högsta domstolens dom av den 30 juli 2021 i mål nr. T 4071–20
Under sommaren meddelade Högsta domstolen en intressant mellandom i frågan om ett upphandlat ramavtal ger leverantören ensamrätt att leverera de tjänster som ramavtalet omfattar. Högsta domstolen besvarade frågan i det aktuella målet jakande, vilket väcker frågan om upphandlade ramavtal alltid ger en ramavtalsleverantör ensamrätt att leverera det som ramavtalet omfattar, eller om en upphandlande myndighet i vissa fall kan köpa sådana tjänster vid sidan av ett upphandlat ramavtal av en annan leverantör.
Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen inleder prövningen med att konstatera att avtalsinnehållet i upphandlade ramavtal får fastställas med ledning av ramavtalets ordalydelse och andra objektiva kriterier som exempelvis förfrågningsunderlag och administrativa föreskrifter, samt med tillämpning av allmän avtalsrätt. Vidare får en tolkning och utfyllnad av ett ramavtal utgå från en helhetsbedömning av avtalet och dess syfte efter beaktande av dess upphandlingsrättsliga sammanhang. Tolkningen bör enligt Högsta domstolen också harmoniera med avtalet i övrigt och utgå ifrån att ett avtal ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen.
Utifrån dessa utgångspunkter radar Högsta domstolen upp följande omständigheter som talar för att det i målet aktuella ramavtalet innebär en ensamrätt för leverantören.
- Avtalsvillkoren innebär långtgående och kostsamma åtaganden för leverantören och ger inte leverantören några självständiga rättigheter. Ramavtalet skulle enligt Högsta domstolen därav sakna värde för leverantören och orsaka obalans i det fall den upphandlande myndigheten skulle kunna vända sig till andra leverantörer vid sidan av ramavtalet. Särskilt med hänsyn till att ramavtalet har ett uttryckligt villkor om att den upphandlande myndigheten inte förbinder sig att beställa någon viss minsta volym under avtalstiden.
- Avtalsvillkoren ger den upphandlande myndigheten rätt att frånträda avtalet under avtalsperioden med en uppsägningstid om tolv månader. Enligt Högsta domstolen skulle en sådan reglering inte fylla någon funktion i det fall den upphandlande myndigheten fritt skulle kunna köpa de tjänster som ramavtalet omfattar från en annan leverantör.
- Det har angetts i de administrativa föreskrifterna att ramavtal skulle tecknas med en leverantör, som måste kunna leverera allt som efterfrågas.
Sammantaget gör Högsta domstolen bedömningen att det i målet aktuella ramavtalet innebär en ensamrätt för leverantören i den meningen att det utgör avtalsbrott i det fall den upphandlande myndigheten köper sådana tjänster som avtalet omfattar från någon annan leverantör. Det kan härvid särskilt noteras att Högsta domstolen även uttalar att omfattningen av en sådan ensamrätt dock inte är helt klar när det gäller den upphandlande myndighetens möjligheter att upphandla ytterligare ramavtal avseende samma slag av tjänster, eller direktupphandla sådana tjänster, i enlighet med de upphandlingsrättsliga reglerna. Denna fråga får enligt Högsta domstolen bedömas i den fortsatta handläggningen.
Analys
Med hänsyn till det flertalet omständigheter som Högsta domstolen lägger till grund för sin slutsats att det aktuella ramavtalet innebär en ensamrätt för leverantören ger detta avgörande inget klart och tydligt besked i frågan när upphandlade ramavtal innebär en ensamrätt för tilldelad leverantör. Inte minst med hänsyn till att Högsta domstolen öppnar upp för tolkningen att ensamrätt inte nödvändigtvis gäller när en myndighet upphandlar ytterligare ramavtal avseende samma slag av tjänster, eller direktupphandlar sådana tjänster, i enlighet med de upphandlingsrättsliga reglerna. Detta uttalande är i sig mycket intressant då Högsta domstolens bedömning om ensamrätt i så fall endast skulle få genomslag vid otillåtna direktupphandlingar.
Avtalsvillkoren i olika ramavtal kan också skilja sig mycket åt, varför det även av det skälet fortfarande råder befogad osäkerhet när ett upphandlat ramavtal automatiskt innebär en ensamrätt för leverantören ifråga. Denna osäkerhet bör i framtiden kunna undvikas genom att den upphandlande myndigheten uttryckligen anger i förfrågningsunderlaget och administrativa föreskrifter om det annonserade ramavtalet innebär en ensamrätt eller inte.
För redan löpande ramavtal är det dock inte möjligt att vidta några förtydligande åtgärder i nuläget. Med hänsyn till att Högsta domstolen inte har lyckats klarlägga frågan när upphandlade ramavtal innebär ensamrätt bör upphandlande myndigheter enligt vår bedömning vara mycket försiktiga med inköp utanför löpande ramavtal för att undvika eventuell skadeståndsskyldighet gentemot ramavtalsleverantörer.
Vill du veta mer om domen eller gav artikeln upphov till andra frågor? Du är varmt välkommen att kontakta någon av oss eller din vanliga kontakt på Lindahl.
