I takt med att solceller de senaste åren har blivit billigare har intresset för att installera dem ökat kraftigt, inte bara för solceller på hus- och industritak utan även alltmer för storskaliga solcellsparker. Storleken på projekten har på ganska kort tid gått från att omfatta någon enstaka hektar (och MWp installerad effekt) till att det numera finns anläggningar på tiotals hektar, och planer på anläggningar omfattande över 100 hektar.
Samhällsintresset av att öka produktionen av fossilfri el, i synnerhet i södra Sverige, kan dock komma i konflikt med andra intressen. Förutom exempelvis närboendes intressen och miljöintressen handlar det, i synnerhet i Skåne, om bevarandet av högklassig åkermark för jordbruksändamål. Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Särskilt Länsstyrelsen i Skåne har både i processer och i media intagit en sträng hållning i den här intresseavvägningen och menar att solcellsanläggningar snarare bör installeras på andra platser, till exempel på tak, torvmossar, deponier och nedlagda flygplatser.
Mark- och miljödomstolen i Växjö avgjorde nyligen ett mål där den här frågan aktualiserades. Utvecklarbolagets anmälan avsåg en planerad solcellsanläggning om knappt fem hektar på en fastighet utanför Ängelholm i Skåne. Länsstyrelsen förbjöd anläggningen eftersom bolaget enligt länsstyrelsen varken hade visat att man valt en plats för elproduktion med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö eller hade visat att anläggningen inte går att uppföra på en annan plats än brukningsvärd jordbruksmark sett i ett större perspektiv utanför den berörda fastigheten.
Enligt bolaget beräknas solpanelernas livslängd till 30 år och avsikten är att därefter forsla bort panelerna och återställa marken. Domstolen konstaterade att detta i sig utgör ett tillfälligt ianspråktagande av marken och att det alltså inte är fråga om att varaktigt dra marken ur jordbruksproduktion. Domstolen slog vidare fast att produktionen av fossilfri el i Skåne och minskade koldioxidutsläpp är ett angeläget samhällsintresse. I närheten av den aktuella fastigheten finns det dessutom befintliga elledningar som kan nyttjas för leveransen av el från solcellsanläggningen till stamnätet, vilket därigenom kan bidra till att lindra den kapacitetsbrist som finns när det gäller leveranser av el i södra Sverige.
Domstolens beslut
Domstolen bedömde slutligen att användningen av den aktuella marken för en storskalig solcellsanläggning är den mest lämpade och medför god hushållning. Domstolen godtog därmed den valda lokaliseringen, upphävde länsstyrelsens beslut om förbud och återförvisade ärendet till länsstyrelsen för bestämmande av försiktighetsmått om exempelvis tidsbegränsning och återställande.
Även om domen ännu inte har vunnit laga kraft så kommer det att bli intressant att se dels vilka försiktighetsmått som kan komma att bestämmas, dels hur detta påverkar länsstyrelsens bedömning vid prövningen av de mångdubbelt större solcellsanläggningar som nu planeras i bland annat Skåne. Advokatfirman Lindahls energi- och miljögrupper följer detta noggrant.
Vill du veta mer om domen eller gav artikeln upphov till andra frågor? Du är varmt välkommen att kontakta någon av oss eller din vanliga kontakt på Lindahl.
