Covid-19 har brett ut sig över världen i en enorm hastighet de senaste sex månaderna och pandemin verkar i dagsläget fortsätta sin frammarsch. Hela samhällen har påverkats på ett sätt som de allra flesta för sex månader sedan aldrig hade räknat med var möjligt. Även näringslivet i stort har drabbats hårt på olika sätt.
Utbrottet av covid-19
I princip utan förvarning befann vi oss i en situation som innebar att många av oss behövde agera på olika sätt – och snabbt. Vi jurister inom den affärsjuridiska världen har inledningsvis fått hantera och ge råd i en mängd legala och strategiska frågor relaterade till utbrottet av covid-19. Vad gäller kommersiella avtalsrelationer så har det många gånger handlat om frågor kring force majeure-klausuler. Om dessa kan vara tillämpliga och om den part som inte kan prestera således har rätt att åberopa sådan mellan parterna tidigare avtalad klausul för att på det sättet undvika avtalsbrott, skadestånd och andra rättsliga påföljder som kan följa med avtalsbrottet. En klausul, som visserligen ingår i många frekvent använda standardavtal nationellt såväl som internationellt och även i övrigt i kommersiella avtal, men som högst regelmässigt brukade inkluderas mer som en ”boiler plate” och därmed sällan varit föremål för förhandling eller tillämpning i praktiken, har nu blivit högst aktuell.
Av de gångna månadernas arbete kan man kortfattat dra slutsatsen att frågan om en part i en avtalsrelation har rätt att åberopa force majeure på grund av händelse som beror på covid-19, behöver avgöras från fall till fall med beaktande av alla relevanta och föreliggande omständigheter. Bland annat spelar själva utformningen av force majeure-klausulen stor roll, då ordalydelsen kan variera; klausulen kan vara mycket allmänt skriven men kan också vara upprättad på det sätt, att den räknar upp specifika händelser som omfattas, t.ex. krig, strejk, naturkatastrofer, lock-out, etc. Ibland innehåller exemplifieringen just epidemier och pandemier och ibland inte. Principiellt bör force majeure i normalfallet kunna åberopas vid exceptionella händelser som inte är förutsägbara, vilka ligger utanför parternas kontroll och som förhindrar någon av parterna att fullgöra sin förpliktelse enligt det mellan parterna aktuella avtalet. Ovan nämnda innebär att en bedömning i enskilt fall kan landa i att force majeure blir tillämpligt på den specifika avtalsrelationen men också det motsatta. Om force majeure kan åberopas kommer detta vanligtvis innebära att avtalsparterna är befriade från sina avtalsförpliktelser – tillfälligt eller permanent – utan ansvar för avtalsbrott eller några krav på skadestånd. I och med detta måste bedömningen göras restriktivt.
Nya tider
Från dessa högst relevanta frågeställningar som i det initiala skedet av pandemin tog stor plats, och som fortfarande kan vara aktuella avseende avtal ingångna innan covid-19 drog fram, är det dock hög tid att även blicka framåt. Vi befinner oss sedan ett tag mitt i en pandemi. Covid-19 och corona har utvecklats från ett virusutbrott och en sjukdom som varit oväntade händelser för oss till att bli kända risker som vi måste räkna med. Exakt när detta skifte ägde rum är svårt att säga. Det man kan säga är dock att det i de flesta fall är högst sannolikt att man i ett avtal som förhandlas och ingås idag inte senare kan förlita sig på att parts oförmåga att prestera enligt avtalet på grund av omständighet som är relaterad till covid-19 eller corona skulle kunna omfattas av force majeure. Händelserna är ju idag inte längre oförutsägbara [1]. Denna nya verklighet ställer höga krav på att både blivande avtalsparter och deras respektive rådgivare noga funderar igenom, och genom förhandlingar och avtalsutformning säkerställer, att hållbara förutsägbara lösningar byggs in genom särskilda regleringar i avtalen. Det kan handla om att utforma avtalsvillkoren så att de i vissa fall ger möjlighet till justeringar av leveranstider och/eller priser samt innehåller specifika ansvarsbegränsningar. Det kan också innebära, vilket erfarenhetsmässigt inte är helt ovanligt, att man anpassar force majeure-klausulen till att omfatta även specifika händelser relaterade till covid-19 och corona, trots att det alltså inte är okänt för parterna vid avtalets ingående att sådana händelser kan inträffa.
Force majeure-klausulen har gått från att vara en ”boiler plate” till att vara ett av de absolut viktigaste villkoren i ett avtal som upprättas idag och framöver.
Frågor?
Vill du veta mer om något av ovan eller gav läsningen upphov till andra frågor? Du får gärna kontakta mig eller din vanliga kontakt på Lindahl.
[1] Eftersom avtal kan utformas på olika sätt ska dock sägas att det finns force majeure-klausuler som inte innehåller något kriterium om oförutsägbarhet för att vara tillämpliga.
